Idag har vi gjort klart våran Ö som våran historia ska utspela sig på, på redovisningen på fredag (världsrekord i att ha med ordet PÅ i en mening)
Den blir ohyggligt fin måste jag säga.
Hela tiden under vårat pågående arbete sitter jag och Helle och snicksnackar om allt och inget ibland med lite input av Umeskåningen... Allt som oftast behandlas ämnet snusk.
Idag drog vi nog det hela till sin spets, men jag kan lova att jag inte har skrattat så mycket på väldigt väldigt länge!
Jag är glad att jag har så skojiga kompisar på den här kursen, så det väger upp för de idioter som inte tycks fatta ett jävla skit och det går mig på nerverna.
Vi hann även att göra våra gubbar idag av min fina trolldeg som jag gjorde sent i går kväll...
Måste säga att jag är väldigt nöjd. Så nu är det bara att måla(skiten).. sen är det bara att köra på fredag. Det kommer bli den bästa redovisningen ever... eller ?
Helle var snäll och skjutsade hem mig efter plugget så jag kom hem tidigare än vad jag hade räknat med, vilket var otroligt skönt då jag har lite att fixa här hemma.
Det är superskönt väder här i norr och jag hade allra helst gått på en promenad i solskenet, så jag hoppas att jag hinner med det innan solen går ner.
Annars får man hålla tummarna för att det är lika fint i morron.. Hoppas hoppas.
Precis när jag blivit avsläppt av Helle så ringde min kära mor och berättade att vi hade fått brev av SJ där de bad om ursäkt för att tåget hade varit försenat, att väntsalen inte hade varit öppen och för att kupén var svinkall.. Och som plåster på såren så hade de skickat med blomstercheckar för 150:- .. inte för att jag vet om det väger upp allt skit med resan + att jag blev sjuk och var det i tre veckor.. men alltid nått .. och jag blev glad!
Nu ska jag fixa lite... vi får se när vi ses igen...
Ska försöka ta mig tid att lägga in lite bilder så ni får äran att ta del av min lilla mullvad + ett litet extranummer som får bli en liten överraskning och gissningstävling a la Helle... *Cliffhanger*
Dagens ord (tillängnad Helle) : Bullpuppa
onsdag 25 februari 2009
tisdag 24 februari 2009
Costas, va det kosta vill...
Jag har blivit bjuden på restaurang på födelsedagsmiddag.
Najs att bli bjuden då av den som fyller år... känns på något sätt att det ska vara tvärtom ... men jag tackar inte nej.
Hela familjen Batterisyrasson var samlade. Det blev en trevlig kväll med god mat och prat om både det ena och det tredje.
Jag valde ört- och vitlöksmarinerad kycklingfilé med soltorkadetomatersås, och till det ris och potatis på grekiskt vis... Riktigt gott även om jag tror att syrran drog vinstlotten.
Till efterrätt tog jag Kvällens Latte som innehöll rom ... riktigt smarrigt.
Tack alltihopa för en trevlig kväll!
Nu ska jag avrunda kvällen med att göra lite trolldeg till morgondagens aktiviteter..på universitetet...
Najs att bli bjuden då av den som fyller år... känns på något sätt att det ska vara tvärtom ... men jag tackar inte nej.
Hela familjen Batterisyrasson var samlade. Det blev en trevlig kväll med god mat och prat om både det ena och det tredje.
Jag valde ört- och vitlöksmarinerad kycklingfilé med soltorkadetomatersås, och till det ris och potatis på grekiskt vis... Riktigt gott även om jag tror att syrran drog vinstlotten.
Till efterrätt tog jag Kvällens Latte som innehöll rom ... riktigt smarrigt.
Tack alltihopa för en trevlig kväll!
Nu ska jag avrunda kvällen med att göra lite trolldeg till morgondagens aktiviteter..på universitetet...
måndag 23 februari 2009
Oh what a beatuiful moooooorning....
Jag bara äääälskar när klockan ringer 0630 och man får skutta upp ur sängen för att sen infinna sig i tvättstugan 0700. Det finns inget bättre.
Sen gå upp igen till sin välstädade lägenhet och äta en lyxfrukost bestående av allt man kan tänka sig: mackor, ägg, skinka, fil, gröt, juice, exotiska frukter ja.. you name it!
Efter det ta med sig sin kaffekopp ut på balkongen för att läsa morgontidningen ute i det varma och soliga vädret.
Där efter gå ner i tvättstugan igen för att hämta upp sin väldoftande och vikta tvätt.
Den sista timmen innan man ska bege sig upp till universitetet, så hinner man i lugn och ro sminka sig och klä upp sig i nya fina kläder.
Därefter kommer taxin för att hämta upp mig och för mig sedan mot en dag fylld med nya erfarenheter och kunskaper...
...oh what a beautiful daaaaaaaay!
Sen gå upp igen till sin välstädade lägenhet och äta en lyxfrukost bestående av allt man kan tänka sig: mackor, ägg, skinka, fil, gröt, juice, exotiska frukter ja.. you name it!
Efter det ta med sig sin kaffekopp ut på balkongen för att läsa morgontidningen ute i det varma och soliga vädret.
Där efter gå ner i tvättstugan igen för att hämta upp sin väldoftande och vikta tvätt.
Den sista timmen innan man ska bege sig upp till universitetet, så hinner man i lugn och ro sminka sig och klä upp sig i nya fina kläder.
Därefter kommer taxin för att hämta upp mig och för mig sedan mot en dag fylld med nya erfarenheter och kunskaper...
...oh what a beautiful daaaaaaaay!
söndag 22 februari 2009
fredag 20 februari 2009
Dali,en mullvad och en go lillebror
Det är otroligt vad man lär sig på Universitetet.
Idag har jag haft redovisningar.
Först en otroligt dålig och svamlig redovisning om Salvador Dali...
Kan ju inte påstå att jag hade lagt ner själ och hjärta i det föredrag som skulle hålla på i fem minuter.
Jag menar .. vem fan bryr sig .. halva klassen sitter å sover, några viskar till varandra... och läraren nickar entusiastiskt och ställer frågor som jag försöker svara på.. och det går väl ärligt talat sådär.
Tur att man har sina goda vänner nere i hörnet som sitter och håller på att garva ihjäl sig och gör miner för att man ska tappa fokus.. Men eftersom att jag aldrig hade nått fokus i min lilla redovisning så var deras försök förgäves...
Därefter följde en lång väntan på följande redovisningar...
Nöten i lera och Musen i trolldeg... sen det bästa av allt .. min otroligt söta Mullvad...
Gjord av en PET-flaska (modell MER), lite färgat vatten och två trasiga plastgafflar...
Ingen jävel fattade att det va en Mullvad.. det sårade mitt hjärta djupt.
Jag kan sätta in en bild på mitt fina alster efter helgen.
Sen måste jag ju bara berätta om ett barndomsminne som kom upp idag när jag pratade med En helt vanlig man ...
Jag vet inte hur vi kom in på det men jag kom iaf att tänka på en gång när min kära lillebror var fly förbannad på sina två äldre syrror.
Gullungen var väl ungefär 7-8 år men med ett humör som var (och är..) svårt att jämföra med något annat än miljoner arga bin.
Jag och syster står och triggar honom till tusen för att sedan se honom explodera.
Lillebrors favorit uttryck på den tiden var (när han inte kunde komma på något annat att säga)
"MEN DUUU RÅÅÅÅÅ!!!!!?"
Detta tog han även till denna gång, plus ett nytt uttryck som gjorde så att hans utbrott inte riktigt fick den twist och reaktion som han hade förväntat sig ..
Högröd i ansiktet skriker han åt sina äldre syskon:
"MEEEEEEN DUUUU RÅÅÅÅ!!? DIN MORSA!!! "
Efter den här kommentaren så förväntade han sig nog två riktigt arga och förbannade systrar.. istället möts han av två systrar som vrider sig i skratt.
Lillebror står plötsligt stum och förvånad och undrar vad han just hade sagt och vad som helt plötsligt var så fruktansvärt roligt...
Mellan det hysteriska skrattet frågar jag honom om han förstår vad han just hade sagt ...
Han står fortfarande och ser ut som ett frågetecken visserligen ett argt frågetecken men ändå ..
Jag berättar att det kasnke inte är så smart att använda just det uttrycket till sina syskon...
Kan ju inte direkt påstå att mitt lilla inflikande gjorde honom lugnare ....snarare mycket mycket värre... och slutade med att han stampade med arga steg uppför trappen och avslutade det hela med att slänga igen dörren så att fönsterrutorna skallrade.
Kan väl tillägga att det kanske inte var mer än rätt att han var arg på sina syskon, då vi inte alltid har varit så snälla mot honom heller...
Som den gången vi satt barnvakt till honom i våran stuga.
Det var dan innan julafton och vi hade gjort det mysigt inne i vårat rum med dunkelt ljus och mycket kuddar och täcken.
Tanken av mig och syrran var att skapa den ultimata stämningen för godnattsagor som vi senare skulle berätta för våran 5 åriga lillebror.
Det visade sig dock att dessa godnattsagor skulle utvecklas till spökhistorier, spökhistorier förstärkta med ljudeffekter.
Samtidigt som jag berättade sagan så knackade syrran i väggen när inte lillebror såg... och när lillebror tittar upp med skräckslagen min på oss å frågade vad det var som lät, så sa vi att vi inte hade hört något...
Detta pågick säkert 20 minuter tills lillebror inte kan hålla sig längre utan brister ut i gråt och hulkar fram:
"HÖÖÖR NI INTE!!?? Hör ni inte att LUSTIGAVARAN knackar på dörren och tänker komma och äta upp oss??? Jaaaag vill till maaaammaaaaa!"
Självklart klarar inte jag och syrran av att hålla oss för skratt ... För vem fan är Lustigavaran??
Men den här gången hade vi inte hjärta att trigga honom något mer, då vi inte kunde tycka annat än att ungen va sjukt gullig...
Straffet fick vi ändå ... Det tog lååång tid att få ungen att sova den kvällen...och det tog lång tid innan Lustigavaran lämnade min brors drömmar.
Idag är Lustigavaran lika känd som julbocken i Gävle i våran familj och till och med lillebror drar på smilbanden när man frågar om Lustigavaran har varit och hälsat på...
Idag har jag haft redovisningar.
Först en otroligt dålig och svamlig redovisning om Salvador Dali...
Kan ju inte påstå att jag hade lagt ner själ och hjärta i det föredrag som skulle hålla på i fem minuter.
Jag menar .. vem fan bryr sig .. halva klassen sitter å sover, några viskar till varandra... och läraren nickar entusiastiskt och ställer frågor som jag försöker svara på.. och det går väl ärligt talat sådär.
Tur att man har sina goda vänner nere i hörnet som sitter och håller på att garva ihjäl sig och gör miner för att man ska tappa fokus.. Men eftersom att jag aldrig hade nått fokus i min lilla redovisning så var deras försök förgäves...
Därefter följde en lång väntan på följande redovisningar...
Nöten i lera och Musen i trolldeg... sen det bästa av allt .. min otroligt söta Mullvad...
Gjord av en PET-flaska (modell MER), lite färgat vatten och två trasiga plastgafflar...
Ingen jävel fattade att det va en Mullvad.. det sårade mitt hjärta djupt.
Jag kan sätta in en bild på mitt fina alster efter helgen.
Sen måste jag ju bara berätta om ett barndomsminne som kom upp idag när jag pratade med En helt vanlig man ...
Jag vet inte hur vi kom in på det men jag kom iaf att tänka på en gång när min kära lillebror var fly förbannad på sina två äldre syrror.
Gullungen var väl ungefär 7-8 år men med ett humör som var (och är..) svårt att jämföra med något annat än miljoner arga bin.
Jag och syster står och triggar honom till tusen för att sedan se honom explodera.
Lillebrors favorit uttryck på den tiden var (när han inte kunde komma på något annat att säga)
"MEN DUUU RÅÅÅÅÅ!!!!!?"
Detta tog han även till denna gång, plus ett nytt uttryck som gjorde så att hans utbrott inte riktigt fick den twist och reaktion som han hade förväntat sig ..
Högröd i ansiktet skriker han åt sina äldre syskon:
"MEEEEEEN DUUUU RÅÅÅÅ!!? DIN MORSA!!! "
Efter den här kommentaren så förväntade han sig nog två riktigt arga och förbannade systrar.. istället möts han av två systrar som vrider sig i skratt.
Lillebror står plötsligt stum och förvånad och undrar vad han just hade sagt och vad som helt plötsligt var så fruktansvärt roligt...
Mellan det hysteriska skrattet frågar jag honom om han förstår vad han just hade sagt ...
Han står fortfarande och ser ut som ett frågetecken visserligen ett argt frågetecken men ändå ..
Jag berättar att det kasnke inte är så smart att använda just det uttrycket till sina syskon...
Kan ju inte direkt påstå att mitt lilla inflikande gjorde honom lugnare ....snarare mycket mycket värre... och slutade med att han stampade med arga steg uppför trappen och avslutade det hela med att slänga igen dörren så att fönsterrutorna skallrade.
Kan väl tillägga att det kanske inte var mer än rätt att han var arg på sina syskon, då vi inte alltid har varit så snälla mot honom heller...
Som den gången vi satt barnvakt till honom i våran stuga.
Det var dan innan julafton och vi hade gjort det mysigt inne i vårat rum med dunkelt ljus och mycket kuddar och täcken.
Tanken av mig och syrran var att skapa den ultimata stämningen för godnattsagor som vi senare skulle berätta för våran 5 åriga lillebror.
Det visade sig dock att dessa godnattsagor skulle utvecklas till spökhistorier, spökhistorier förstärkta med ljudeffekter.
Samtidigt som jag berättade sagan så knackade syrran i väggen när inte lillebror såg... och när lillebror tittar upp med skräckslagen min på oss å frågade vad det var som lät, så sa vi att vi inte hade hört något...
Detta pågick säkert 20 minuter tills lillebror inte kan hålla sig längre utan brister ut i gråt och hulkar fram:
"HÖÖÖR NI INTE!!?? Hör ni inte att LUSTIGAVARAN knackar på dörren och tänker komma och äta upp oss??? Jaaaag vill till maaaammaaaaa!"
Självklart klarar inte jag och syrran av att hålla oss för skratt ... För vem fan är Lustigavaran??
Men den här gången hade vi inte hjärta att trigga honom något mer, då vi inte kunde tycka annat än att ungen va sjukt gullig...
Straffet fick vi ändå ... Det tog lååång tid att få ungen att sova den kvällen...och det tog lång tid innan Lustigavaran lämnade min brors drömmar.
Idag är Lustigavaran lika känd som julbocken i Gävle i våran familj och till och med lillebror drar på smilbanden när man frågar om Lustigavaran har varit och hälsat på...
Hej, tomtegubbar, slå i glasen,
och låt oss lustiga vara(n)!
Hej, tomtegubbar, slå i glasen,
och låt oss lustiga vara(n)!
En liten tid vi leva här
med mycken möda och stort besvär.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen
och låt oss lustiga vara(n)!
och låt oss lustiga vara(n)!
Hej, tomtegubbar, slå i glasen,
och låt oss lustiga vara(n)!
En liten tid vi leva här
med mycken möda och stort besvär.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen
och låt oss lustiga vara(n)!
torsdag 19 februari 2009
Mardrömmar vs. Vattenläckage
Då var det dags igen ... Mina mardrömmar är tillbaka..
Det var längesen jag hade dom nu... säkert ett halvår sen.
I drömmarna blir jag jämt skjuten...ibland flera gånger under en och samma natt... oftast av män utan ansikte...
Jag känner jämt hur kulorna träffar mig och stunden då man förväntas att dö... men jag dör aldrig, utan jag har blivit så van drömmarna att jag vet att jag inte dör på riktigt. Så dom drömmarna har slutat skrämma mig. Men känslan i kroppen undertiden, och när man har vaknat är väldigt obehaglig.
Det nya i mina drömmar är att jag kommer ihåg så otroligt många detaljer.
Jag kommer ihåg färger på kläder och konversationer som jag har med alla de olika människorna som har fått äran att finnas med i mina drömmar.
Oftast är det barn inblandade. Kanske inte så konstigt eftersom att större delen av min vakna tid har med barn att göra. Men på något vis så har inte barnen den rollen i mina drömmar. Dvs det har inte med mina studier att göra, inte heller mitt jobb.. Utan mer att de far illa på något vis och det är JAG som ska ta hand om dom.
Som i natt... jag sitter på bussen och det är ovanligt stökigt och mycket folk. Jag sitter bredvid en gammal dam som jag utbyter några ord med under resan.
När bussen stannar på hållplatsen utanför sjukhuset kommer ett barn i 2-3 årsåldern och kryper upp i mitt knä.
Jag frågar barnet lite förvånat men med vänlig röst "Ska du sitta här hos mig?"
Hon tittar på mig och svarar "Ja..." sätter sig till rätta och sitter där som om det va den självklaraste saken i världen.
Självklart börjar jag titta mig omkring i bussen för att se om hennes mamma eller pappa sitter i närheten. Men jag ser ingen som kan tänkas rå om den lilla flickan.
Jag frågar om hon är alldeles ensam på bussen, och hon svara bara "Ja, jag tror det"
Efter ett tag ser jag en flicka längre bak i bussen som har ungefär likadana kläder som flickan i mitt knä... Jag antar att det är ett äldre syskon och frågar därför barnet som sitter ihopkurat hos mig om det stämmer. Hon svarar inte...
I nästa ögonblick är barnet borta och jag sitter åter igen och samtalar med den äldre kvinnan.
Detta lämnar en stark oro i min kropp eftersom jag inte får veta hur det gick med den lilla flickan.
På nått konstigt vis så VET jag vem det här barnet är ... men drömmen ger mig aldrig tillräckligt med information, utan att det är meningen att jag ska undra och fundera på vem det kan tänkas vara.
Det har ibland hänt att jag till och med har frågat barnen i själva drömmen om vilka dom är och vad de heter, men att de då har vägrat att tala om och säger bara "Det får vi inte tala om" ...
Det skapar en frustration och olustkänsla i mig...
Jag kan väl inte säga att drömmen med den lilla flickan på bussen var så hemsk och den påverkade mig inte så mycket heller.
Men det som jag drömde sen får mig att rysa. Även här är ett barn inblandat.
Dock har jag bestämt mig för att inte skriva om vad som hände av flera olika anledningar.
Kan bara säga att jag kommer att ha svårt för att äta inbakad oxfilé i framtiden...
Hur som helst så vaknar jag så långt ifrån utvilad man kan tänka sig... med tankar som snurrar hel vilt i mitt trötta huvud.. Jag antar att det tar på krafterna att bli skjuten fem gånger på en natt...
Jag ringer en god vän för att ventilera dessa tankar och berätta mina drömmar för att lättare kunna släppa dom...
Jag är otroligt tacksam över att denna vän lyssnade, för jag vet att h*n fattar vad jag menar och tar det på allvar... även om man kan skratta åt eländet.
Jag är även glad att h*n inte är psykdoktor för då hade jag nog varit inlaggd för längdesen....
H*n med iofs...
Samtalet avrundas och jag går för att spola i lite vatten i vattenkokaren... det är bara det att det kommer inget vatten ....
MEN JABBA!!!!
Försöker komma ihåg om jag har fått nått anslag om att vattnet skulle vara avstängt idag .. men jag kan inte påminna mig om det.
Jag slarvar på mig lite kläder och springer ner och ser om det sitter någon lapp nere vid porten .. men icke...
VA FAAAAAN!
Jag HATAR när det är nått fel.. för jag är inte den som ringer och river upp himmel och jord hos någon stackars vaktmästare och kräver att problemet ska va fixat på stubinen... eller allra helst redan .. igår.
Jag är mer den som argar upp mig hemma och sitter och spottar och svär för att ingen annan fixar och tar tag i problemet.
Och SEN när jag inte pallar mer, så ringer jag och är skitförbannad.. oftast helt i onödan för då har problemet blivit fixat undertiden som jag spottade och svor.
Sen får jag be om ursäkt och skämmas för att jag har betett mig som en idiot.
Den här gången bestämmer jag mig iallafall för att forska lite på egen hand genom att gå in på bostadsföreningens hemsida och se om det står något där.. men nej.
Jag kollar på kommunens hemsida... nepp .. inget svar på varför det inte finns vatten i MIN kran.
Går sedan in på dagstidningens sida.. och TADA!!!!
VATTENLÄCKA I CENTRALA UMEÅ!
Och som grädde på moset så visar det sig att det BARA är MIN gata som har blivit utan vatten ..
Fy fan...
Jag som är ledig idag (viket visserligen är tur eftersom jag inte kan duscha) och tänkte tvätta och diska undan här hemma idag.
Ni som känner mig vet att jag fullständigt HATAR att diska... men jag kan lova er att jag har aldrig i mitt liv varit så sugen på att diska som denna dag...
Det var längesen jag hade dom nu... säkert ett halvår sen.
I drömmarna blir jag jämt skjuten...ibland flera gånger under en och samma natt... oftast av män utan ansikte...
Jag känner jämt hur kulorna träffar mig och stunden då man förväntas att dö... men jag dör aldrig, utan jag har blivit så van drömmarna att jag vet att jag inte dör på riktigt. Så dom drömmarna har slutat skrämma mig. Men känslan i kroppen undertiden, och när man har vaknat är väldigt obehaglig.
Det nya i mina drömmar är att jag kommer ihåg så otroligt många detaljer.
Jag kommer ihåg färger på kläder och konversationer som jag har med alla de olika människorna som har fått äran att finnas med i mina drömmar.
Oftast är det barn inblandade. Kanske inte så konstigt eftersom att större delen av min vakna tid har med barn att göra. Men på något vis så har inte barnen den rollen i mina drömmar. Dvs det har inte med mina studier att göra, inte heller mitt jobb.. Utan mer att de far illa på något vis och det är JAG som ska ta hand om dom.
Som i natt... jag sitter på bussen och det är ovanligt stökigt och mycket folk. Jag sitter bredvid en gammal dam som jag utbyter några ord med under resan.
När bussen stannar på hållplatsen utanför sjukhuset kommer ett barn i 2-3 årsåldern och kryper upp i mitt knä.
Jag frågar barnet lite förvånat men med vänlig röst "Ska du sitta här hos mig?"
Hon tittar på mig och svarar "Ja..." sätter sig till rätta och sitter där som om det va den självklaraste saken i världen.
Självklart börjar jag titta mig omkring i bussen för att se om hennes mamma eller pappa sitter i närheten. Men jag ser ingen som kan tänkas rå om den lilla flickan.
Jag frågar om hon är alldeles ensam på bussen, och hon svara bara "Ja, jag tror det"
Efter ett tag ser jag en flicka längre bak i bussen som har ungefär likadana kläder som flickan i mitt knä... Jag antar att det är ett äldre syskon och frågar därför barnet som sitter ihopkurat hos mig om det stämmer. Hon svarar inte...
I nästa ögonblick är barnet borta och jag sitter åter igen och samtalar med den äldre kvinnan.
Detta lämnar en stark oro i min kropp eftersom jag inte får veta hur det gick med den lilla flickan.
På nått konstigt vis så VET jag vem det här barnet är ... men drömmen ger mig aldrig tillräckligt med information, utan att det är meningen att jag ska undra och fundera på vem det kan tänkas vara.
Det har ibland hänt att jag till och med har frågat barnen i själva drömmen om vilka dom är och vad de heter, men att de då har vägrat att tala om och säger bara "Det får vi inte tala om" ...
Det skapar en frustration och olustkänsla i mig...
Jag kan väl inte säga att drömmen med den lilla flickan på bussen var så hemsk och den påverkade mig inte så mycket heller.
Men det som jag drömde sen får mig att rysa. Även här är ett barn inblandat.
Dock har jag bestämt mig för att inte skriva om vad som hände av flera olika anledningar.
Kan bara säga att jag kommer att ha svårt för att äta inbakad oxfilé i framtiden...
Hur som helst så vaknar jag så långt ifrån utvilad man kan tänka sig... med tankar som snurrar hel vilt i mitt trötta huvud.. Jag antar att det tar på krafterna att bli skjuten fem gånger på en natt...
Jag ringer en god vän för att ventilera dessa tankar och berätta mina drömmar för att lättare kunna släppa dom...
Jag är otroligt tacksam över att denna vän lyssnade, för jag vet att h*n fattar vad jag menar och tar det på allvar... även om man kan skratta åt eländet.
Jag är även glad att h*n inte är psykdoktor för då hade jag nog varit inlaggd för längdesen....
H*n med iofs...
Samtalet avrundas och jag går för att spola i lite vatten i vattenkokaren... det är bara det att det kommer inget vatten ....
MEN JABBA!!!!
Försöker komma ihåg om jag har fått nått anslag om att vattnet skulle vara avstängt idag .. men jag kan inte påminna mig om det.
Jag slarvar på mig lite kläder och springer ner och ser om det sitter någon lapp nere vid porten .. men icke...
VA FAAAAAN!
Jag HATAR när det är nått fel.. för jag är inte den som ringer och river upp himmel och jord hos någon stackars vaktmästare och kräver att problemet ska va fixat på stubinen... eller allra helst redan .. igår.
Jag är mer den som argar upp mig hemma och sitter och spottar och svär för att ingen annan fixar och tar tag i problemet.
Och SEN när jag inte pallar mer, så ringer jag och är skitförbannad.. oftast helt i onödan för då har problemet blivit fixat undertiden som jag spottade och svor.
Sen får jag be om ursäkt och skämmas för att jag har betett mig som en idiot.
Den här gången bestämmer jag mig iallafall för att forska lite på egen hand genom att gå in på bostadsföreningens hemsida och se om det står något där.. men nej.
Jag kollar på kommunens hemsida... nepp .. inget svar på varför det inte finns vatten i MIN kran.
Går sedan in på dagstidningens sida.. och TADA!!!!
VATTENLÄCKA I CENTRALA UMEÅ!
Och som grädde på moset så visar det sig att det BARA är MIN gata som har blivit utan vatten ..
Fy fan...
Jag som är ledig idag (viket visserligen är tur eftersom jag inte kan duscha) och tänkte tvätta och diska undan här hemma idag.
Ni som känner mig vet att jag fullständigt HATAR att diska... men jag kan lova er att jag har aldrig i mitt liv varit så sugen på att diska som denna dag...
tisdag 17 februari 2009
Tisdag
Precis vaknat, aningen piggare än igår.
Förkylningen sitter i men jag tror att det värsta är över.
Det är här min kris brukar börja när jag är sjuk. När jag TROR att jag är frisk .. och bestämmer mig för att träna. Vilket oftast resulterar i att jag ligger dödssjuk dagen efter igen.
Så nu ska jag försöka vara smart och "vuxen" och förbjuda mig själv att träna den här veckan. Möjligtvis att jag får träna på lördag eller söndag.. men INTE under veckan.
(Fan va jag hatar mig själv.. det va bättre förr när det var mamma som sa åt mig .. för det var liksom lättare att vara arg på henne...;))
Idag tror jag att jag ska försöka städa lite .. även om det är skit tråkigt.
Sen kanske försöka se en film ... även om jag har sjukt svårt att koncentrera mig på det.
Jag har precis insett att mina inlägg suger hästb***e när jag är sjuk och inte är på G. Rent ut sagt skittråkiga (inte för att jag vet om dom e så skojiga annars heller men...)
Ja ja.. kanske återkommer senare och skriver nått världsomvändande... så då får man ni som läser vackert kolla in igen å scrolla ner för att se om jag har tillaggt nått.. för i min värld är det bara ett inlägg per dag som gäller... om det inte är så att det är nått very very special som måste lyftas fram.. japp japp.. jag vet att vissa (läs En helt vanlig man) kommer ta detta som en pik... ;)
Kom precis på att jag drömde om en häxa i natt... hon va fan läskig på riktigt ... hon kom hem kl 18:00... sen var det konstiga ljus inne i stugan... vi glömde att låsa...
Ja förlåt om det var osammanhängande .. men jag kom fan inte ihåg nå mer...
I´ll be back....
Förkylningen sitter i men jag tror att det värsta är över.
Det är här min kris brukar börja när jag är sjuk. När jag TROR att jag är frisk .. och bestämmer mig för att träna. Vilket oftast resulterar i att jag ligger dödssjuk dagen efter igen.
Så nu ska jag försöka vara smart och "vuxen" och förbjuda mig själv att träna den här veckan. Möjligtvis att jag får träna på lördag eller söndag.. men INTE under veckan.
(Fan va jag hatar mig själv.. det va bättre förr när det var mamma som sa åt mig .. för det var liksom lättare att vara arg på henne...;))
Idag tror jag att jag ska försöka städa lite .. även om det är skit tråkigt.
Sen kanske försöka se en film ... även om jag har sjukt svårt att koncentrera mig på det.
Jag har precis insett att mina inlägg suger hästb***e när jag är sjuk och inte är på G. Rent ut sagt skittråkiga (inte för att jag vet om dom e så skojiga annars heller men...)
Ja ja.. kanske återkommer senare och skriver nått världsomvändande... så då får man ni som läser vackert kolla in igen å scrolla ner för att se om jag har tillaggt nått.. för i min värld är det bara ett inlägg per dag som gäller... om det inte är så att det är nått very very special som måste lyftas fram.. japp japp.. jag vet att vissa (läs En helt vanlig man) kommer ta detta som en pik... ;)
Kom precis på att jag drömde om en häxa i natt... hon va fan läskig på riktigt ... hon kom hem kl 18:00... sen var det konstiga ljus inne i stugan... vi glömde att låsa...
Ja förlåt om det var osammanhängande .. men jag kom fan inte ihåg nå mer...
I´ll be back....
måndag 16 februari 2009
Måndag
Fortfarande trött och slut... förkylningen verkar inte vilja släppa.
Jag är glad att jag var ledig idag vilket har gett mig tid att bara vara.
Tog en promenad till Universitetet idag med Lisa för att få lite luft... det behövdes, även om jag kände mig som en isbit när jag kom hem.. kall ända in till märgen.
Tänkte lägga mig och se en film .. men jag har inte ro till det.
Mycket tankar i huvudet just nu. Alldeles för många för sjuka lilla mig. Det bara snurrar..
Antar att man får ta det som det är å bara flyta med...
Jag är glad att jag var ledig idag vilket har gett mig tid att bara vara.
Tog en promenad till Universitetet idag med Lisa för att få lite luft... det behövdes, även om jag kände mig som en isbit när jag kom hem.. kall ända in till märgen.
Tänkte lägga mig och se en film .. men jag har inte ro till det.
Mycket tankar i huvudet just nu. Alldeles för många för sjuka lilla mig. Det bara snurrar..
Antar att man får ta det som det är å bara flyta med...
söndag 15 februari 2009
Sitter här hemma nu å feberfrossar, käkar glass och är hög på hostmedicin.
Lyssnar på gammal musik.
Måste ju säga att Spotify är riktigt bra... man hittar det mesta.
Musik är otroligt viktigt för mig ... och har alltid varit. Och det märker jag när jag sitter och letar fram gamla godingar från förr...
Jag är sjukt svag för metalballader från 80-talet.
Jag både älskar och hatar dem. Mest älskar, men det är skrämmande vad vissa låtar kan framkalla känslor.
Till vissa låtar kan man precis känna hur det kändes i kroppen och hur det luktade vid vissa tillfällen.
Häftig känsla.. samtidigt som det ibland känns om man bara vill kräkas...
Lyssnar på gammal musik.
Måste ju säga att Spotify är riktigt bra... man hittar det mesta.
Musik är otroligt viktigt för mig ... och har alltid varit. Och det märker jag när jag sitter och letar fram gamla godingar från förr...
Jag är sjukt svag för metalballader från 80-talet.
Jag både älskar och hatar dem. Mest älskar, men det är skrämmande vad vissa låtar kan framkalla känslor.
Till vissa låtar kan man precis känna hur det kändes i kroppen och hur det luktade vid vissa tillfällen.
Häftig känsla.. samtidigt som det ibland känns om man bara vill kräkas...
Söndag
Fy fan vilken dag...
Jag är inte bakis (för en gångs skull) men mår sämre ån sämst.
Feberfrossa, hosta och rinnande näsa... Inte skoj för fem öre.
Dessutom har jag märkt att min näsa är paj sen jag fick flaskan slagen i ansiktet det gör sjukt ont att snyta sig..sååå nu vet ni det.
Aja.. orka sitta här å gnälla...
Puss på er!
Jag är inte bakis (för en gångs skull) men mår sämre ån sämst.
Feberfrossa, hosta och rinnande näsa... Inte skoj för fem öre.
Dessutom har jag märkt att min näsa är paj sen jag fick flaskan slagen i ansiktet det gör sjukt ont att snyta sig..sååå nu vet ni det.
Aja.. orka sitta här å gnälla...
Puss på er!
lördag 14 februari 2009
torsdag 12 februari 2009
Sammanfattning
Nu är Moraveckan över.
En vecka som jag är så glad över att jag tog mig tid att göra!
För första gången sen jag flyttade från Mora kände jag att jag verkligen ville hem. Och för första gången sen jag flyttade kändes det skoj att gå utanför dörren och träffa gamla vänner. Och för första gången var det hyfsat lugnt hemma... kort sagt .. skönt som tusan!
På Fredagen käkade jag middag med min gamla polare Magnus. Snackade, drack öl och satt å kollade kort från förr... vilket väckte mycket nostalgi.
Senare på kvällen kom Äldsta bror potatisodlare på besök och det blev skoterbärgning uppe i skogen .. sen skotermekning på "farmen"... Då kändes det verkligen att man var hemma igen... på ett bra sätt...
Med folk man tycker om och sysselsättningar som har präglat hela min uppväxt i princip.
Det var inte mycket som var planerat den här helgen mer än att jag mer eller mindre tvingade Kungen av snöskottning att ha fest på lördagen trots att han haft en mer eller mindre tung vecka.. hehe.
Lördagen blev kanon skoj! Middag med gamla vänner och massa minnen var precis vad jag behövde... otroligt skoj!
Att träffa Karin och festa med henne "lagligt" var nog något av höjdpunkterna.
Även om vi inte har haft mycket kontakt sen 14-15 årsåldern och sen jag flyttade ifrån min kära granne, så märktes det hur troligt väl vi känner varandra.. och hur okomplicerat det är att umgås med henne.
Att gå på krogen i Mora kan jag ju dock säga inte är bland de största upplevelserna man kan göra men som ändå blev otroligt lyckat eftersom det visade sig att jag typ kände varenda kotte... nästan.
Å att jag nu inte var rädd att snacka med folk som man halvkände utan när man väl började prata med dom visade det sig att man visste mer om varandra än vad man först trodde.
Kvällen blev lyckad och fick ett bra slut...
Söndagen var också bra trots bakfylla... Mysig till tusen!
Och på kvällen god middag hemma med familjen. Sen bara slappa...
Måndagen var lugn med lite shopping på stan (byn) med syrran.
Sen på kvällen blev det häng med Fredrik... skoj skoj! ( haha va ni folk där ute tänker nu... å det kan ni gott göra..)
Tisdag blev mest en hänga-med-familjen-dag... Lugn och skön...
På kvällen bar det iväg hemåt med blandade känslor inför mycket ...
Självklart hade jag velat stannat längre, men samtidigt så längtade jag hem hit till mitt egna krypin.
Hemresan var en av de jävligaste på sätt och vis. Tåget var försenat och kom en timme senare än beräknat till Bollnäs... så där stod vi å huttrade mitt i natten.
Saken blev inte bättre av att det senare visade sig att det inte fanns någon värme på tåget så natten blev till mesta dels sömnlös då man koncentrerade sig på att hålla sig vid liv. Dock hjälpe ett gäng pubertetskillar till med det då de tjoade och slog i väggen större delen av natten...
Viljan att slå ihjäl någon har nog aldrig varit så stor hos mig någongång.
Väl framme efter 7 timmars huttrande och ilska var det bara att slänga in väskorna hemma och bege sig raka vägen till skolan. Trött som satan tog jag mig igenom dagen.
Senare på kvällen visade det sig att nerkylningen från natten hade satt sina spår och gjort mig förkyld... tack SJ! ( kan hända att Äldste bror potatisodlare har ett finger med i det hela med men.. som han sa... "vi ha ju inte precis hånglat med varandra" ... det va hans sätt att avsäga sig sitt ansvar)
Så har sitter jag nu.. sjuk å jävlig hemma i Ume.. men otroligt nöjd över veckan som varit!
En vecka som jag är så glad över att jag tog mig tid att göra!
För första gången sen jag flyttade från Mora kände jag att jag verkligen ville hem. Och för första gången sen jag flyttade kändes det skoj att gå utanför dörren och träffa gamla vänner. Och för första gången var det hyfsat lugnt hemma... kort sagt .. skönt som tusan!
På Fredagen käkade jag middag med min gamla polare Magnus. Snackade, drack öl och satt å kollade kort från förr... vilket väckte mycket nostalgi.
Senare på kvällen kom Äldsta bror potatisodlare på besök och det blev skoterbärgning uppe i skogen .. sen skotermekning på "farmen"... Då kändes det verkligen att man var hemma igen... på ett bra sätt...
Med folk man tycker om och sysselsättningar som har präglat hela min uppväxt i princip.
Det var inte mycket som var planerat den här helgen mer än att jag mer eller mindre tvingade Kungen av snöskottning att ha fest på lördagen trots att han haft en mer eller mindre tung vecka.. hehe.
Lördagen blev kanon skoj! Middag med gamla vänner och massa minnen var precis vad jag behövde... otroligt skoj!
Att träffa Karin och festa med henne "lagligt" var nog något av höjdpunkterna.
Även om vi inte har haft mycket kontakt sen 14-15 årsåldern och sen jag flyttade ifrån min kära granne, så märktes det hur troligt väl vi känner varandra.. och hur okomplicerat det är att umgås med henne.
Att gå på krogen i Mora kan jag ju dock säga inte är bland de största upplevelserna man kan göra men som ändå blev otroligt lyckat eftersom det visade sig att jag typ kände varenda kotte... nästan.
Å att jag nu inte var rädd att snacka med folk som man halvkände utan när man väl började prata med dom visade det sig att man visste mer om varandra än vad man först trodde.
Kvällen blev lyckad och fick ett bra slut...
Söndagen var också bra trots bakfylla... Mysig till tusen!
Och på kvällen god middag hemma med familjen. Sen bara slappa...
Måndagen var lugn med lite shopping på stan (byn) med syrran.
Sen på kvällen blev det häng med Fredrik... skoj skoj! ( haha va ni folk där ute tänker nu... å det kan ni gott göra..)
Tisdag blev mest en hänga-med-familjen-dag... Lugn och skön...
På kvällen bar det iväg hemåt med blandade känslor inför mycket ...
Självklart hade jag velat stannat längre, men samtidigt så längtade jag hem hit till mitt egna krypin.
Hemresan var en av de jävligaste på sätt och vis. Tåget var försenat och kom en timme senare än beräknat till Bollnäs... så där stod vi å huttrade mitt i natten.
Saken blev inte bättre av att det senare visade sig att det inte fanns någon värme på tåget så natten blev till mesta dels sömnlös då man koncentrerade sig på att hålla sig vid liv. Dock hjälpe ett gäng pubertetskillar till med det då de tjoade och slog i väggen större delen av natten...
Viljan att slå ihjäl någon har nog aldrig varit så stor hos mig någongång.
Väl framme efter 7 timmars huttrande och ilska var det bara att slänga in väskorna hemma och bege sig raka vägen till skolan. Trött som satan tog jag mig igenom dagen.
Senare på kvällen visade det sig att nerkylningen från natten hade satt sina spår och gjort mig förkyld... tack SJ! ( kan hända att Äldste bror potatisodlare har ett finger med i det hela med men.. som han sa... "vi ha ju inte precis hånglat med varandra" ... det va hans sätt att avsäga sig sitt ansvar)
Så har sitter jag nu.. sjuk å jävlig hemma i Ume.. men otroligt nöjd över veckan som varit!
torsdag 5 februari 2009
Torsdag
Idag har det varit lugnt...
Inga större utsvävningar precis... ELLER JOOO! Kom ju just på.. det var fullkommligt kris här i morse....
Jag och syrran duschade (inte tillsammans som det kanske lät) fixade till oss för att sen åka ner på "stan"... allt är frid och fröjd...tills att jag ska sätta på mig jackan ...DEN ÄR INTE MED!!! Va fan! Jag trodde jag skulle börja gråta på rikt! Såg framför mig hur jag skulle få lov att gå ut på lördag iklädd festkläder å skoterjacka.. fast egentligen .. kanske inte så ovanligt här...
Hur som helst så kändes det inte helskoj med det senariot(scenariot)
(VART FAN E RÄTTSTAVNINGSPROGRAMMET?)
Så lånade mig en jacka efter att ha letat igenom alla tänkbara ställen i huset... utan resultat.. Jackan hänger nog fint i lugn och ro uppe i Ume på skrivbordsstolen...
Sen ner på stan och leta jacka... Å jag kan säga... Mora ska vara jäääävligt glada över att det fanns en som dög åt mig...
Det löste sig å allt blev frid och fröjd...
Hälsade på Magnus lite på kvällen och kollade lite bilder på alla "gamla lirare"skoj som tusan.. och de flesta va sig lika... om det är bra eller dåligt kan jag dock inte svara på...
Imorgon blir det att hälsa på på gamla jobbet... ska bli skoj skoj!
Å på kvällen kan det nog hända att det blir lite fest...
Inga större utsvävningar precis... ELLER JOOO! Kom ju just på.. det var fullkommligt kris här i morse....
Jag och syrran duschade (inte tillsammans som det kanske lät) fixade till oss för att sen åka ner på "stan"... allt är frid och fröjd...tills att jag ska sätta på mig jackan ...DEN ÄR INTE MED!!! Va fan! Jag trodde jag skulle börja gråta på rikt! Såg framför mig hur jag skulle få lov att gå ut på lördag iklädd festkläder å skoterjacka.. fast egentligen .. kanske inte så ovanligt här...
Hur som helst så kändes det inte helskoj med det senariot(scenariot)
(VART FAN E RÄTTSTAVNINGSPROGRAMMET?)
Så lånade mig en jacka efter att ha letat igenom alla tänkbara ställen i huset... utan resultat.. Jackan hänger nog fint i lugn och ro uppe i Ume på skrivbordsstolen...
Sen ner på stan och leta jacka... Å jag kan säga... Mora ska vara jäääävligt glada över att det fanns en som dög åt mig...
Det löste sig å allt blev frid och fröjd...
Hälsade på Magnus lite på kvällen och kollade lite bilder på alla "gamla lirare"skoj som tusan.. och de flesta va sig lika... om det är bra eller dåligt kan jag dock inte svara på...
Imorgon blir det att hälsa på på gamla jobbet... ska bli skoj skoj!
Å på kvällen kan det nog hända att det blir lite fest...
onsdag 4 februari 2009
Då va man på plats..
.. å nu e jag aptrött.
Sängen nu, å nya(?) äventyr(??) i morron!
Å hörru min kära vän i norr... Att dom är idioter .. det visste vi! Snart hittar vi superprinsarna... Jag e gla att jag har dej!
Go natt på er allihopa!
Sängen nu, å nya(?) äventyr(??) i morron!
Å hörru min kära vän i norr... Att dom är idioter .. det visste vi! Snart hittar vi superprinsarna... Jag e gla att jag har dej!
Go natt på er allihopa!
tisdag 3 februari 2009
Vilken sekund som helst...
...kommer mamma och lillebror innanför dörren!
Roligt roligt!
Sen äta lite... sen gå å sova... upp till skolan...gå i skolan... sen IVÄG!
Mora ... Here I come!
Roligt roligt!
Sen äta lite... sen gå å sova... upp till skolan...gå i skolan... sen IVÄG!
Mora ... Here I come!
måndag 2 februari 2009
Det går åt helvete iallafall...
Batterisyra säger:
Fan aldrig är det bra!
PartyPingla säger:
Nä,jävla skit..när ska man få va nöjd?
Batterisyra säger:
Vet int .. när man dör?Fast då är väl det fel å!
PartyPingla säger:
Haha..ja,kanske är så..
Batterisyrasäger:
LOVAR att man hittar sitt livs kärlek på typ dödsbädden! Snacka om ruttet!
PartyPingla säger:
Haha..ja,fy fan om det ska va så... då ska jag dö snart..
Batterisyra säger:
Hahaha ja me!
Sen återuppstå .. men då lär väl fanstyget hinna hitta nån ny innan man hinn visa han att man lever .. sen är det åt helvete ändå!
PartyPingla säger:
Haha..ja,fan oxå. jag blir less...
Batterisyrasäger:
Ja! Jag me!
Party Pingla sanningens ord!
Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall
(Fast med med våran röta lär vi väl hamna typ i Baggböle)
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall
(Fast med med våran röta lär vi väl hamna typ i Baggböle)
JAHA!
Såg precis att antalet besökare på min blogg var 666...
Najs att man får besök av Satan en dag som denna... Kanske han är min drömprins... Gud behagade ju inte dyka upp sist när han skulle besöka Ume...Ni som har följt min blogg vet vad jag pratar om.
söndag 1 februari 2009
Mora?
Chansen att jag kan få åka hem till Mora i veckan är ganska stor.. Vilket jag är otroligt glad över!
Har senaste veckorna längtat hem till nära å kära där hemma...
Ja .. jag har inget mer att skriva egentligen .. förutom att det har varit en ganska vanlig fast ändå ovanlig helg... och åter igen har jag fått vissa saker bevisat för mig .. jag kan snart skriva en avhandling om att karlar verkligen ÄR svin...
Känslan av att få åka hem är lite som att vara kär... det bubblar liksom i magen... eller så kanske det är sviterna av gårdagens festande .. vad vet jag... Känner mig iaf glad så det är skit(haha)samma...
Har senaste veckorna längtat hem till nära å kära där hemma...
Ja .. jag har inget mer att skriva egentligen .. förutom att det har varit en ganska vanlig fast ändå ovanlig helg... och åter igen har jag fått vissa saker bevisat för mig .. jag kan snart skriva en avhandling om att karlar verkligen ÄR svin...
Känslan av att få åka hem är lite som att vara kär... det bubblar liksom i magen... eller så kanske det är sviterna av gårdagens festande .. vad vet jag... Känner mig iaf glad så det är skit(haha)samma...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
