Detta har varit en intensiv dag. Den började redan kl 0630 då alarmet tjöt alldeles intill mitt och Dexters öra... var på han FLYGER upp vettskrämd och landar på mitt ansikte. Kanske inte såå skönt .. men fem sekunder senare hade vi somnat om och försökte njuta av de nio minuterna som vi hade på oss att njuta ... efter tredje gången av snoozning va både jag å katten less på att bli avbrutna i våran skönhetssömn så vi beslöt oss för att stiga upp... Packade alla viktiga papper som behövdes för Avhandlingsseminariet och grupptentan... å datorn... ( fan va jag inser nu att jag inte ids skriva det här egentligen..) Väl framme i skolan så har vi vårat seminarium.. och ja... det va lika värdelöst som vi hade trott... men men. Lunchade å garvade med Supergruppen samtidigt som vi taggade för tentan. Inklämda i ett unket och istängt studiorum utan fönster började vi skriva på våran grupptenta .. Weehoo va bra vi var. Efter att ha skaffat energi av lite kaffe, coca cola zero å lite godis skrev vi det sista av tentan... trots slams och utsvävningar måste jag säga att jag var enormt impad av resultatet då det blev toppen... men så är vi ju supergruppen också... vem är förvånad .. ja inte vi iaf. Klockan va nu fem och vi lämnade in alla papper till läraren sen skuttade vi glatt hemmåt. Fick skjuts av Ullis man ( ;) ) bort på Teg där Laila skulle fixa å trixa med färdmedel, som skulle ta henne norröver. Därefter fick jag skjuts av henne ner på stan. Avhoppandes halft i farten med ett snabbt hejdå till Laila började jag gå hemmåt. Sprang in på affären för att köpa lite ingredienser till kvällens kommande bak.. väl hemma ser jag att jag kommer hinna träna om jag skyndar mig .. så på med träningskläderna å iväg. De 55 minuterna spinning avklarades lätt och när jag sedan kom hem började jag genast baka. Speedad till tusen känner jag att jag hade kunnat rädda världen utan problem. Enda tills ... jag ... lägger ... mig ... på ... sängen ... å ... pratar ... lite ... i .. telefon ... Plötsligt kommer tröttheten över mig och det känns som om jag hade kunnat somna på stående fot. Hur jag lyckades slutföra detta blogginlägg är en gåta... Slutligen vill jag bara säga...som visserligen inte har med det här att göra men ...
Vem fan bryr sig ? Han är söt ändå... så det så...
Att rensa en grillad kyckling med två katter i huset var lättare sagt än gjort... Dexter var som en jojo upp och ner från bordet... å för varje gång åkte han ner fick han naturligtvis med sig en bit kyckling .. odågan... Och inte nog med det .. han triggar Gasolin som en gång i tiden var min lugna och söta katt till att bli en riktig satmara... då hon tycker att det är tokskoj att lattja med Dexter the Devil och göra preciiiis som han gör.
Men samtidigt kan man inte låta bli att skratta åt honom då han nu har i ca. två timmar har sprungit runt med en svart och hårig kattleksak i munnen och morrat bara man har tittat åt hans håll. Det har bara varit för mig och Gasolin att hålla oss på avstånd för att undvika att bli attakerade av honom då han skyddat sin hårboll med sitt liv.
Nu sitter vi har ... jag och Gasolin och tittar på den lilla Djävulen ... och jag tror jag talar för oss båda när jag säger att han e banne mig sötast när han sover...
... att lägga resterande delar av Sopperoresan på is... För jag ids banne mig inte skriva om det ... jaaaa jag är lat... Men det får jag va hur mycket jag vill ;)
Kan bara säga att det va en resa att minnas... Det va skitskoj!
Så det får bli en cliffhanger ( stavas det så??? ) .. översätter så ni fattar .. klipphängare ... HAHA!
Satans i helvetes jävlar va roligt det va!! Ok .. jag va nervös innan, men eftersom jag är så smart så gick jag dit en halvtimma innan för att se så allt funkade. Naturligtvis var spinningrummet låst när jag kom dit ... åååå jag som ville smyga in å prova mina skor i smyg. Så blev inte fallet. Gick ner till receptionen å frågade om dom kunde låsa upp.. som tur var så var Micke där som håller i passet. Han gav mig nyckeln och sa att han skulle komma upp å se hur det gick för mig å sätta på lite musik.
Jahapp.. då var det bara att sätta igång å försöka att få fast fötterna då... Försökte skynda mig att ställa in inställningarna p cykeln så jag skulle hinna smygprova innan han kom upp.. jag hann inte .. satan. Vi småpratar lite medans jag samtidigt försöker lirka fast ena foten.. Folk som brukar prata med mig i telefon t ex. märker när jag gör något annat .. jag blir ganska disträ... så att försöka hålla ett samtal med mig medans jag fixar med mina nya skor va nog inte det lättaste... Det märkte nog instruktören med... För tillslut säger han: "Det är bara att lirka tillslut sitter den där" .. å KLICK ... Skon är på plats! YES! Bara en kvar! å KLICK! YES igen! Då va man fast då .. å sitter där som en nörd... 27 min innan passet börjar... Men en Stolt nörd! Fan va skönt.. Sen börjar passet... allt känns bra.. lite ovant .. men det går över förväntan .. enda tills sista 15 minuterna ... HELVETES va mina fötter domnade bort. Men tjurskallig som jag är ger jag fan inte upp.. jag kör på .. å det gjorde jag rätt i, för sen när passet va över å jag satte fötterna på golvet igen så försvann domningarna i samma sekund.. Några pass till så kommer det kännas kanon! Roligt roligt!
Så nu sitter jag å räknar ner tills jag ska gå igen ... Längtar!
Nu var det gjort... Spinningskor införskaffade... Nördigt? ... jo jag tycker nog det. Men förbannat skoj. FAST! För första gången är jag jätte nervös över att gå dit. Jag menar jag har typ gått på dom flesta passen i ett års tid... och aldrig haft nått problem med att cykla... sen nu ... nya skor.. och jag har aldrig provat att cykla med sådana. Hur i helvete får man fast dom? Visst alla är vi barn i början, men jag vill kunna direkt! Jag har sett andra stackare som har kommit dit med nya skor och som långt innan passen har suttit och försökt att få fast fötterna... utan framgång. Sen en minut innan passet ska börja har dom insett att dom inte kommer att få fast dom och har fått lov att be instruktören om hjälp. Jag har även sett människor ( MÄN i SKOR haha) som inte har kommit LOSS från cykeln när passet är över... hmm.. jag vill inte hamna i en sån situation. Men det är inte mitt stora problem ... utan mest pinsamt är det om man har skruvat dit fästena fel .. haha .. satan. " JAAAAAHAAAA! Skulle dom sitta UNDER skorna??!" Tur att det är min favvo som har passet.. han hjälper mig nog.. Nu ska jag ladda!
Lördag morgon vaknar vi utvilade och glada... Pallrar oss ner i köket och äter frukost. Det är lite att göra inför festen på kvällen, men Laila lovar oss en visning av byn. Vi tuggar i oss det sista av våra mackor och går sen för att klä på oss. Jag och Ullis som pikat Lisa hela fredagen för att hon hade tagit med sig sina överdragsbyxor, fick snabbt äta upp det när vi inser att det banne mig är skitkallt ute.. Vi fattar snabbt att Laila har en plan med sin rundvisning .. Det visar sig att vi efter vägen ska fixa vissa saker inför kvällen. SMart! :)
Första uppgiften är BÄRA STOLAR från kyrkan till skolan ... Vi tar bilen säger Laila... trots att man ser skolan ligga ca 200m bort.. hmm.. jaja..
Äventyret i Soppero har börjat!
Laila var chaffis...
(Fick lov att lösa blid layouten på det här viset då blogger.com ej behagar att göra som JAG vill)
Jag och Ullis fick sitta bak...
... och Lisa fram ...
Alla glada å förväntansfulla :) Sen var det bara att börja bära!
Efter att ha burit stolarna till byggnaden som man skymtar bakom kyrkan hoppade vi åter in i bilen och fortsatte våran färd. Laila informerade oss hela tiden om omgivningen som den bästa turistguiden " Här bor bla bla bla ... här ser ni bla bla bla.. " osv. Vi "storstadstjejer" sitter tysta och nickar och lyssnar intresserat.. och ibland får vi ur oss " Ååå .. Jaahaa!... Jasså!" :)
Vi åker en bit och plötsligt säger Lisa att vi ska stanna så hon får ta en bild på det vackra landskapet ... " För är man turist så är man!" Men visst hade hon rätt ...
Kort därefter kommer vi ner till en å (?) ... Lisa som blev döimpad av att det var is på vattnet tog ca. 300 bilder på det .. så jag tror hon blir ledsen om jag inte tar med EN av dom åtmindstonde ... ;) När Lisa fotograferat klart ;) åkte vi vidare genom byn .. men nu började blåsan att skrika så vi begav oss hemåt för att tömma... ( kanske mer information än ni ville ha .. men det skiter jag i ) In en snabbis hemma för att uträtta behoven.
Min kära vän Ullis var så snäll och tog en bild av mig precis när jag öppnar dörren efter .. ja ni vet.. Så beredd... NOT!
Sen nästa som stod på schemat var PLOCKA RÖNNBÄR!
Uppdragsgivaren!
Två av slavarna ;) Lisa maskade mellanåt och tog lite kort
Nästa punkt på schemat var " BLANDADE SMÅHOPP" Vi sysselsatte oss med att ta "hoppkort" ... fruktansvärt roligt... och rackans va bra kort det blev!
1. Ladda och lägg upp taktik med fotografen...
2. Inse att taktiken inte funkade...
3. Weeeeei!
*******FOTOGRAFBYTE!*******
Hur var det där med taktiken? :)
Aaah! Just ja!
Sen begav vi oss vidare mot CENTRUM
Fikade i det här huset... hos en trevlig människa och med en mycket söt hundvalp... Men en sak visste vi inte då... Att vi senare skulle få se denna människas "fika" på närmare håll..
Av hänsyn lägger jag bara in en minibild ... :)
Sen måste man ju ha bildbevis på att man verkligen har varit i Övre Soppero!
Det här var slutet på våran rundvisning i Soppero... och det var dags för oss att gå hem till Laila för att ladda inför kvällen ...
Kl. 0730 , 3/10 -08 var man packad och klar för att ge sig iväg på roadtrip med slutdestination Övre Soppero.
Nere på busstationen står den ... bilen som ska föra oss till Kiruna. Ulrika hoppar ur bilen och öppnar skuffen ( det visar sig att hon inte kan öppna luckan från bilen ... vi skyller på fabriksfel) , jag slänger in mitt bagage, och vi konstaterar att det ser ut som om vi ska vara borta i tre veckor trots att det bara är tre dagar.
Vi hoppar in i bilen och beger oss för att hämta Lisa. Snart är vi alla samlade och redo för att ge oss iväg. Lisa pular in sin väska med våra (konstigt nog så fixade sig "fabriksfelet " plötsligt ... hmm) ..
Vi frågar varandra vad i helvete det är vi har gett oss in på, garvar, och far iväg.
Resan mot Kiruna har börjat!
Ullis börjar köra... Lisa sitter bak och oroar sig inte ett dugg för den långa biten vi har framför oss, då hon inte har körkort och inte kommer få köra en endaste meter. Därför tar jag och Ullis på oss att lära henne henne allt vi kan om körning... men Lisa verkar väl ärligt talat inte så jätte intresserad.
För att komma i stämning så slänger vi på lite musik... VIKINGARNA! Som ett gäng pensionärer glider vi fram på E4:an.
När vi börjat ledsna på "Djingis Khan" tar en diskussion om spöken vid. Den ena historien efter den andra om vålnader, kalla vindar och hemsökta hus berättas och det slutar med att vi alla tre sitter och ryser.
Vi svär åt alla kameror som sitter mellan Umeå och Skellefteå.. 70...90...70...90...jo man blev ganska less.
Vi bestämmer oss för att stanna för piss/köpa frukostpaus i Skellefteå. Springer in en snabbis på Statoil och sen drar vi vidare. Jag och Ullis byter så jag kör istället.
Till min lycka så har det minskat med kameror med ungefär 98% .. med andra ord så börjar vi närma oss obebodda trakter ;)
Bilen går finfint och vi käkar godis och diggar...
Ullis lägger märke till en älgskylt och gör oss uppmärksamma på att man KAN få komma se en älg. Vi babblar och sjunger några mil och PLÖTSLIGT! EN ÄLG! Ulrika pekar och viftar ivrigt upp på ett hygge på vänster sida av vägen... Jag och Lisa tittar och efter några hundradels sekunder så säger vi samstämmigt" JA!! " sen blir det alldeles tyst... "Eeeh... det var nog ingen älg...." Vi inser ganska snart att "älgen" som vi alla hade sett visade sig vara en rotvälta... Snyggt!
På nått vis så kändes inte spökhistorierna som vi tidigare hade berättat för varandra inte så troliga...
Nästa planerade stopp var Luleå ... Där skulle vi äta och shoppa lite på Systemet.
Vi kör och kör och kör... Sen helt utan förvarning dyker en LULEÅ skylt upp... VA FAAAAAN! Vi missade den... Kort därefter står det BODEN... ja vafan! Vi måste ju av E4:an så mot Boden blir det! Hur fan blev det nu ... fel? ... Jo... eller ?
Vi kör vidare och inser att vi har tappat bort E4:an och Luleå. BRA! Vi kör åt sidan vid DHLs lastbilscenter... Vår plan är att fråga någon vart vi är och hur vi ska åka... inte en människa i närheten. Provar att ringa Laila (vår kära vän som vi är på väg till) iiinget svar. Finns inget annat att göra än försöka på egen hand. Kommer tillslut till en Statoilmack och vi bestämmer oss för att gå in och fråga om de har någon karta eller vill hjälpa oss att hitta E4:an Norrut mot Kiruna.
Väl inne ställer vi oss i kön och väntar på vår tur. När vi närmar oss cd-stället en bit från kassan så ser jag en Thorleifs skiva, skrattar och frågar tjejerna om vi inte ska köpa den för att kunna fortsätta vår pensionärsres... jag blir avbruten... tätt bakom min axel hörs en mullrig röst som på bredaste lulemål säger " Den där e bra!" .. jag vänder försiktigt och lite smårädd om... och där står den skäggigaste och skitigaste man jag någonsin sett. Jag piper ur mig .. ." det är den nog .. men jag ska nog inte köpa den... " Lisa och Ullis står bredvid mig å fnittrar... jag skyndar att ställa tillbaka skivan och det visar sig vara våran tur. Pjuh!
Jag frågar hur man ska sig till Kiruna... svaret jag får är "man åker norrut" samtidigt pekar han med armen. En man i kön fyller i ... "Nej det är ditåt! " och pekar åt ett annat håll... Jag tänker tyst för mig själv "jävla idioter!" Någon annan gubbe kraxar ur sig ” Ta vänster i Töre!” .. sen en tredje ” Sen sväng du höger efter stenbron!”Vi tackar de hjälpsamma männen på macken och skyndar oss ut i bilen. Vi inser just att vi har berättat för en hel bensinstation full med gubbar som både luktade, var skitiga och såg ut som om dom inte varit i närheten av kvinnor på närmare 30 år att vi var på väg ensamma mot Kiruna, och litade blint på att de inte lurade ut oss ut i skogen, för att sen komma och våldta oss… Med snabba ben gick vi mot bilen.
Nu visste vi hur vi skulle ta oss till Kiruna .. men problemet att hitta E4:an norrut fanns kvar. Vi beslöt oss för att försöka ytterligare en gång , men istället hittade vi ett köpcentrum .. WeeHoo! Toppen .. MAX och Systemet .. fan va bra vi är på att hitta!
Vi käkar, fixar lite öl och köper en present åt Laila. Vi hinner även in på apoteket för att införskaffa tandborste, ögondroppar och huvudvärkstabletter…
Nu är vi redo att fortsätta vårat sökande efter E4:an …
Efter fem minuter står vi på DHLs lastbilscenter igen .. Suck! När vi nästan hade gett upp hoppetser vi en lastbil stå lite längre fram. Vi kör fram för att fråga honom hur vi ska köra …
Han förklarar noga och pedagogiskt fast i mina öron låter detsom en enda gröt… vilket antagligen syns på mig för när han förklarat klart så säger han ” Äsch ! Åk efter mig jag ska ditåt… Men ni ska svänga vänster innan rondellen efter bron och där fortsätter jag rakt fram.. ok ? ”Vi svarar glatt” Japp! Vi fattar precis! ”
Vi vänder och hakar på lastbilen.
Glatt tjattrar vi om hur gullig å rar gubben hade varit som hade hjälpt oss. Sen inser vi att vi kanske ska se så vi kör rätt .. Vad va det han hade sagt nu igen? När skulle vi svänga höger .. eller var det vänster ?? Vart skulle han ??? Vad sa han om rondellen?? Äsch ! vi skulle ju bara åka efter honom .. Just som vi inser att vi har missat att svänga där han sa, ser vi honom bokstavligen HÄNGA ut genom rutan för att göra oss uppmärksamma på att vi har kört fel… och med kroppsspråk försöker han få oss att fatta att vi ska vända och svänga ner på vägen vi just hade missat… Eftersom vi hade fattat det så ser ju vi bara glada ut och fortsätter att följa efter honom (eftersom vi måste åka genom rondellen) Vinkar och gör tummen upp för att tacka… Lastbilschaffisen måste ju trott att vi va helstörda och urblåsta , men det fick han väl .. för vi tyckte att han var den sötaste lastbilsgubben vi någonsin sett. Synd att vi inte fick någon chans att tacka honom … så OM du läser den här bloggen Lastbilsgubben vill vi tacka dej massor för att du va så snäll och hjälpte oss!
Äntligen Va vi på rätt väg igen!
Nu var de bara att komma ihåg vad gubbarna på Statoil macken hade sagt .. Vänster i Töre och sen höger vid stenbron… och .. bara att hålla utkik då .. vi åker och åker och åker… underhåller oss med att lära Lisa hur en avfarts skylt ser ut … hon är fortfarande inte så intresserad av våran undervisning .. så vi får ge upp.
Plötsligt slår det oss .. Är det en stenbro vi ska svänga vid .. eller heter stället Stenbron? Hmm… Vi svänger vänster iaf .. och åker ett bra tag ( på gubbarna lät det som om man skulle svänga ganska direkt efter)och efter x antal mil står det slutligen STENBRON på en skylt… Pjuh!
Kissblåsan började nu göra sig påmind och vi började hålla utkik efter en mack… fast efter skog och åter skog så insåg vi att det kunde dröja innan vi skulle komma till en.
Efter ytterligare några mil dyker en skabbig ICA affär upp… Även om den såg igenbommad ut gick vi ur i hopp om att få låna toaletten.
Väl inne frågar vi snällt damen ( läs kärringen) i kassan om det finns en toalett … ” Janjej… det har vi inte!” Det var sjukt uppenbart att kärringen ljög… Istället informerade hon att det fanns rastplatsdass en mil längre fram efter vägen som skulle vara ”rena och fräscha”.. Yeah right! Vem fan ids städa dass mitt ute i ödemarken… undra vem hon försökte lura.
Smått irriterande lämnade vi kärringens skabbiga ICA affär. När vi satt i bilen igen så visade det sig att vi alla tre hade tänkt samma tanke inne i affären…. ” Undra hur fan hon gör när hon behöver skita!”Varför hon inte ville låna ut toaletten till oss är för oss än idag obegripligt!
En bit längre fram efter vägen dyker ett cafe upp och vi bestämmer oss för att göra ett försök även där. Denna gång med större framgång! Vi uträttar våra behov och knäpper ett kort på bilen sen bär det av IGEN! Nu med fem mil kvar till Kiruna! Dessa mil var snabbt avklarade.
I Kiruna skulle vi möta upp Laila och hennes syster för att sen lämna hyrbilen vi hade och sen åka med dom vidare mot Soppero.
Vi fick oss en rundtur i Kiruna av Laila innan vi stannade inne i centrum för att äta. Det blev Valentino källaren. Visst låter det fint ? Oj oj ni skulle bara veta ..
Vi slår oss ner och efter ett tag kommer en kille fram med menyerna… Pizza… Sallad… Lövbit …Kycklingspett… det blev det sistnämda för nästan alla. Men ingen kom och tog upp våra beställningar… konstigt.. Laila vänder sig och säger ” Nej man måste trycka här först” Och jag säger bara … en bild säger mer än tusen ord! Klockren!
Vi käkar och sen är det bara att hoppa in i bilen igen och åka tretton (!) mil till…mot Övre Soppero.
Trötta och slitna efter dagens bilåkande var det skönt att slippa köra… och jag Lisa och Ullis sitter i baksätet och halvsover.
När vi nästan är framme frågar Laila om vi vill åka hem och packa upp eller om vi vill åka och träffa några av hennes kompisar på nått ställe som dom brukar hänga på och ta en ”Flotte” Trots att vi är aptrötta vill vi såklart se vad det är för ställe.. vi hade ju trotsallt stannat i lule bara för att köpa mer öl ifall det blev fest på kvällen..
Vi får höra att det är ett kristet ställe precis innan vi går in och tänker att det är nog bäst att lämna ölen i bilen. Men en Flotte skulle vi allt prova!
Inne i lokalen sitter några tjejer som visar sig vara kusiner och barndomsvänner till Laila. Vi presenterar oss och slår oss ner.
Men hallå!!! Vad säger dom ??Aaah! Dom pratar SAMISKA!
Sen va det dags för att beställa in en Flotte.
Vilket är följande:
Valfri läsk med två glasskulor i och strössel. Toppat med en liten glittrig snurra, ett kex och ett sugrör.
PAAAAARTYYYY!!!
Jag valde Coca Cola med Daimglass..och tuttifruttiströssel.
Jag är fortfarande osäker på vad jag tyckte om denna ”nationaldryck”...
Vi slurpade i oss våra flottar och beslutade sen att vi skulle åka hem: de flesta följde med hem till Laila och väl hemma hos henne satte vi oss i köket och pratade lite.
Plötsligt garvar alla efter att de hade pratat ett tag på samiska .. vi Ume Tjejer fattar ingenting, .. menvi får snart veta att som har bestämt sig för att visa en ”reklamfilm” som har gjorts för Övre Soppero 1975…
Trötta som vi är vill vi helst gå och lägga oss, men när vi inser att klockan bara är21:00 så går vi me på att se filmsnutten.
Så här några dagar efter hemkomsten så har bloggen legat i träda... En beskrivning av resan kommer så fort jag får tillgång till de bilder som togs. Håll ut! ;)
Är det någon vänlig själ som vill ta hand om mig? Jag är väldigt snäll och har egen mat med mig. Jag är rumsren så länge jag tycker att jag blir bra behandlad, om inte finns risken att jag kissar i din säng.
Jag älskar att leka med tops och pennor, så har du tillgång till detta är det ett stort plus. Vid elva tiden varje kväll får jag bajsryck, men bli inte rädd det håller bara i sig några minuter, sen lugnar jag mig igen bara jag har fått gå på lådan. Dock kan eventuella mattor, blomkrukor o dyl. ligga risigt till dessa minuter. Jag och min matte avsäger oss allt ansvar under dessa minuter och kompensation för eventuella skador på egendom utfärdas ej.
Känner du att du är rätt person för jobbet Hör av dej till mig! Fråga efter Gasolin , då min matte kan vara lite förvirrad och inte förstå vad du pratar om .
Dagen börjar med att mobilens alarm dånar intill mitt öra... Snabbt far tankarna till dagens besök av universitetsläraren... jag känner efter lite... nej, jag är inte nervös. Jag sträcker lite på mig och ska säga godmorgon till katten och i n s e r t i l l m i n förskräckelse... JAG HAR INTE NÅGON RÖST! Katten tittar på mig och undrar vad jag håller på med... Perfekt! Ingen röst och jag ska läsa för barnen och min lärare ska observera mig undertiden. Hur fan ska det gå?
Jag pallrar mig upp och hoppas på att rösten ska komma igång. Jag provsjunger lite för att testa ... jo .. den börjar komma igång .. pjuh! Pratar för säkerhets skull i telefon hela vägen till jobbet. Tack och lov höll rösten hela dagen. Besöket av läraren gick bara fint och jag känner mig nöjd. Samtidigt som jag känner bara mer och mer hur mycket jag trivs på min förskola, med gulliga barn och snälla pedagoger.
Skönt att det för en gångs skull funkar för mig ... det va fan på tiden. Efter två år som har varit totalt upp och ner eller rent ut sagt ett helvete stundvis... så känns det som att saker och ting börjar ordna upp sig. Vilket är otroligt skönt.
Väl hemma igen efter jobbet idag kännde jag mig ovanligt trött och slut. Många intryck och sen förkyld på det. Så satans typiskt nu när man ska iväg i helgen ... jag som är så peppad. Roadtrip till Kiruna är inte varje dag... ännu mindre till ÖVRE SOPPERO... det är galet långt norrut... Men det ska bli ruskigt roligt! Tre tjejer i en hyrbil på väg upp till lappriket på fredag... Lördag 30 års fest i Övre Soppero... och sen tre bakfulla tjejer på väg hemigen med tåg på söndag... kan det bli ett större äventyr? Nej jag tror inte det ! Spännande är vad det kommer att bli ... minst sagt!
Kvällen kommer vara lugn här hemma i mitt lilla råttbo... Efter att ha fixat några ärenden på stan och kollat in lite kläder som jag tror jag ska köpa i morron så har jag ro i kroppen att bara gå här hemma och bara städa undan och bara vara. Kurera mig lite med förra årets julklapp av syrran... honung med eukalyptus i ... smakar väl ärligt talat inte skitgott men det funkar. Sen ska jag prova min present som jag fick av mig själv idag ... en ny mascara... värsta high fasion!
Precis som jag sitter här och skriver att jag känner mig så lugn .. får jag plötsligt panik! FAAAAAAAAAAAN!!!! VEM SKA TA HAND OM KATTEN!!!??? Henne hade jag totalt glömt bort...
Sååå om nån läser det här å känner att den vill vara kattvakt fredag till söndag så är du välkomna att höra av dej.
.jpg)
