[MÖRKER]

Det börjar bli kallt och mörkt ute, och jag känner att jag följer samma spår. Jag fryser och tycker att det mesta är kallt och tråkigt. Har ingen energi till att göra saker som jag tycker om och drar mig för att träffa folk. Känner att jag inte orkar vara social. Det är inte riktigt likt mig...
Jag trivs i skolan och det funkar bra på alla sätt och vis, men när helgen kommer så känns det som om jag ska gå sönder. Jag vill inte ut och träffa folk, samtidigt som jag kvävs inne i lägenheten.
Enda gångerna jag känner mig lugn och nöjd är under och efter träningen... Vilket alltid är nått.
Jag vet inte vad det är som gör mig såhär. Jag vet att jag funderar mycket men jag vet inte vad det är som oroar mig .. om jag ens oroar mig .. det vet jag inte heller.
Jag försöker sätta upp saker att se fram emot. Men allt ligger så långt fram... sen känns det som om allt kommer på samma gång. Så har det alltid varit i mitt liv... allt eller inget...

Hösten har alltid för mig varit positiv... den tiden på året man äntligen kan börja tända ljus... klä sig i myspyskläder och bara gosa in sig i det mörka och mysiga...
men precis som jag skrev i början så känns den här hösten bara mörk och...kall

Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst

Brustna hjärtans höst - Winnerbäck