Nere på busstationen står den ... bilen som ska föra oss till Kiruna. Ulrika hoppar ur bilen och öppnar skuffen ( det visar sig att hon inte kan öppna luckan från bilen ... vi skyller på fabriksfel) , jag slänger in mitt bagage, och vi konstaterar att det ser ut som om vi ska vara borta i tre veckor trots att det bara är tre dagar.
Vi hoppar in i bilen och beger oss för att hämta Lisa. Snart är vi alla samlade och redo för att ge oss iväg. Lisa pular in sin väska med våra (konstigt nog så fixade sig "fabriksfelet " plötsligt ... hmm) ..
Vi frågar varandra vad i helvete det är vi har gett oss in på, garvar, och far iväg.
Resan mot Kiruna har börjat!
Ullis börjar köra... Lisa sitter bak och oroar sig inte ett dugg för den långa biten vi har framför oss, då hon inte har körkort och inte kommer få köra en endaste meter. Därför tar jag och Ullis på oss att lära henne henne allt vi kan om körning... men Lisa verkar väl ärligt talat inte så jätte intresserad.
För att komma i stämning så slänger vi på lite musik... VIKINGARNA! Som ett gäng pensionärer glider vi fram på E4:an.
När vi börjat ledsna på "Djingis Khan" tar en diskussion om spöken vid. Den ena historien efter den andra om vålnader, kalla vindar och hemsökta hus berättas och det slutar med att vi alla tre sitter och ryser.
Vi svär åt alla kameror som sitter mellan Umeå och Skellefteå.. 70...90...70...90...jo man blev ganska less.
Vi bestämmer oss för att stanna för piss/köpa frukostpaus i Skellefteå. Springer in en snabbis på Statoil och sen drar vi vidare. Jag och Ullis byter så jag kör istället.
Till min lycka så har det minskat med kameror med ungefär 98% .. med andra ord så börjar vi närma oss obebodda trakter ;)
Bilen går finfint och vi käkar godis och diggar...
Ullis lägger märke till en älgskylt och gör oss uppmärksamma på att man KAN få komma se en älg. Vi babblar och sjunger några mil och PLÖTSLIGT! EN ÄLG! Ulrika pekar och viftar ivrigt upp på ett hygge på vänster sida av vägen... Jag och Lisa tittar och efter några hundradels sekunder så säger vi samstämmigt" JA!! " sen blir det alldeles tyst... "Eeeh... det var nog ingen älg...." Vi inser ganska snart att "älgen" som vi alla hade sett visade sig vara en rotvälta... Snyggt!
På nått vis så kändes inte spökhistorierna som vi tidigare hade berättat för varandra inte så troliga...
Nästa planerade stopp var Luleå ... Där skulle vi äta och shoppa lite på Systemet.
Vi kör och kör och kör... Sen helt utan förvarning dyker en LULEÅ skylt upp... VA FAAAAAN! Vi missade den... Kort därefter står det BODEN... ja vafan! Vi måste ju av E4:an så mot Boden blir det! Hur fan blev det nu ... fel? ... Jo... eller ?
Vi kör vidare och inser att vi har tappat bort E4:an och Luleå. BRA! Vi kör åt sidan vid DHLs lastbilscenter... Vår plan är att fråga någon vart vi är och hur vi ska åka... inte en människa i närheten. Provar att ringa Laila (vår kära vän som vi är på väg till) iiinget svar. Finns inget annat att göra än försöka på egen hand. Kommer tillslut till en Statoilmack och vi bestämmer oss för att gå in och fråga om de har någon karta eller vill hjälpa oss att hitta E4:an Norrut mot Kiruna.
Väl inne ställer vi oss i kön och väntar på vår tur. När vi närmar oss cd-stället en bit från kassan så ser jag en Thorleifs skiva, skrattar och frågar tjejerna om vi inte ska köpa den för att kunna fortsätta vår pensionärsres... jag blir avbruten... tätt bakom min axel hörs en mullrig röst som på bredaste lulemål säger " Den där e bra!" .. jag vänder försiktigt och lite smårädd om... och där står den skäggigaste och skitigaste man jag någonsin sett. Jag piper ur mig .. ." det är den nog .. men jag ska nog inte köpa den... " Lisa och Ullis står bredvid mig å fnittrar... jag skyndar att ställa tillbaka skivan och det visar sig vara våran tur. Pjuh!
Jag frågar hur man ska sig till Kiruna... svaret jag får är "man åker norrut" samtidigt pekar han med armen. En man i kön fyller i ... "Nej det är ditåt! " och pekar åt ett annat håll... Jag tänker tyst för mig själv "jävla idioter!" Någon annan gubbe kraxar ur sig ” Ta vänster i Töre!” .. sen en tredje ” Sen sväng du höger efter stenbron!” Vi tackar de hjälpsamma männen på macken och skyndar oss ut i bilen. Vi inser just att vi har berättat för en hel bensinstation full med gubbar som både luktade, var skitiga och såg ut som om dom inte varit i närheten av kvinnor på närmare 30 år att vi var på väg ensamma mot Kiruna, och litade blint på att de inte lurade ut oss ut i skogen, för att sen komma och våldta oss… Med snabba ben gick vi mot bilen.
Nu visste vi hur vi skulle ta oss till Kiruna .. men problemet att hitta E4:an norrut fanns kvar. Vi beslöt oss för att försöka ytterligare en gång , men istället hittade vi ett köpcentrum .. WeeHoo! Toppen .. MAX och Systemet .. fan va bra vi är på att hitta!
Vi käkar, fixar lite öl och köper en present åt Laila. Vi hinner även in på apoteket för att införskaffa tandborste, ögondroppar och huvudvärkstabletter…
Nu är vi redo att fortsätta vårat sökande efter E4:an …
Efter fem minuter står vi på DHLs lastbilscenter igen .. Suck! När vi nästan hade gett upp hoppet ser vi en lastbil stå lite längre fram. Vi kör fram för att fråga honom hur vi ska köra …
Han förklarar noga och pedagogiskt fast i mina öron låter det som en enda gröt… vilket antagligen syns på mig för när han förklarat klart så säger han ” Äsch ! Åk efter mig jag ska ditåt… Men ni ska svänga vänster innan rondellen efter bron och där fortsätter jag rakt fram.. ok ? ” Vi svarar glatt ” Japp! Vi fattar precis! ”
Vi vänder och hakar på lastbilen.
Glatt tjattrar vi om hur gullig å rar gubben hade varit som hade hjälpt oss. Sen inser vi att vi kanske ska se så vi kör rätt .. Vad va det han hade sagt nu igen? När skulle vi svänga höger .. eller var det vänster ?? Vart skulle han ??? Vad sa han om rondellen?? Äsch ! vi skulle ju bara åka efter honom .. Just som vi inser att vi har missat att svänga där han sa, ser vi honom bokstavligen HÄNGA ut genom rutan för att göra oss uppmärksamma på att vi har kört fel… och med kroppsspråk försöker han få oss att fatta att vi ska vända och svänga ner på vägen vi just hade missat… Eftersom vi hade fattat det så ser ju vi bara glada ut och fortsätter att följa efter honom (eftersom vi måste åka genom rondellen) Vinkar och gör tummen upp för att tacka… Lastbilschaffisen måste ju trott att vi va helstörda och urblåsta , men det fick han väl .. för vi tyckte att han var den sötaste lastbilsgubben vi någonsin sett. Synd att vi inte fick någon chans att tacka honom … så OM du läser den här bloggen Lastbilsgubben vill vi tacka dej massor för att du va så snäll och hjälpte oss!
Äntligen Va vi på rätt väg igen!
Nu var de bara att komma ihåg vad gubbarna på Statoil macken hade sagt .. Vänster i Töre och sen höger vid stenbron… och .. bara att hålla utkik då .. vi åker och åker och åker… underhåller oss med att lära Lisa hur en avfarts skylt ser ut … hon är fortfarande inte så intresserad av våran undervisning .. så vi får ge upp.
Plötsligt slår det oss .. Är det en stenbro vi ska svänga vid .. eller heter stället Stenbron? Hmm… Vi svänger vänster iaf .. och åker ett bra tag ( på gubbarna lät det som om man skulle svänga ganska direkt efter) och efter x antal mil står det slutligen STENBRON på en skylt… Pjuh!
Kissblåsan började nu göra sig påmind och vi började hålla utkik efter en mack… fast efter skog och åter skog så insåg vi att det kunde dröja innan vi skulle komma till en.
Efter ytterligare några mil dyker en skabbig ICA affär upp… Även om den såg igenbommad ut gick vi ur i hopp om att få låna toaletten.
Väl inne frågar vi snällt damen ( läs kärringen) i kassan om det finns en toalett … ” Janjej… det har vi inte!” Det var sjukt uppenbart att kärringen ljög… Istället informerade hon att det fanns rastplatsdass en mil längre fram efter vägen som skulle vara ”rena och fräscha”.. Yeah right! Vem fan ids städa dass mitt ute i ödemarken… undra vem hon försökte lura.
Smått irriterande lämnade vi kärringens skabbiga ICA affär. När vi satt i bilen igen så visade det sig att vi alla tre hade tänkt samma tanke inne i affären…. ” Undra hur fan hon gör när hon behöver skita!” Varför hon inte ville låna ut toaletten till oss är för oss än idag obegripligt!
En bit längre fram efter vägen dyker ett cafe upp och vi bestämmer oss för att göra ett försök även där. Denna gång med större framgång! Vi uträttar våra behov och knäpper ett kort på bilen sen bär det av IGEN! Nu med fem mil kvar till Kiruna! Dessa mil var snabbt avklarade.
I Kiruna skulle vi möta upp Laila och hennes syster för att sen lämna hyrbilen vi hade och sen åka med dom vidare mot Soppero.
Vi fick oss en rundtur i Kiruna av Laila innan vi stannade inne i centrum för att äta. Det blev Valentino källaren. Visst låter det fint ? Oj oj ni skulle bara veta ..
Vi slår oss ner och efter ett tag kommer en kille fram med menyerna… Pizza… Sallad… Lövbit …Kycklingspett… det blev det sistnämda för nästan alla. Men ingen kom och tog upp våra beställningar… konstigt.. Laila vänder sig och säger ” Nej man måste trycka här först” Och jag säger bara … en bild säger mer än tusen ord! Klockren!
Vi käkar och sen är det bara att hoppa in i bilen igen och åka tretton (!) mil till…mot Övre Soppero.
Trötta och slitna efter dagens bilåkande var det skönt att slippa köra… och jag Lisa och Ullis sitter i baksätet och halvsover.
När vi nästan är framme frågar Laila om vi vill åka hem och packa upp eller om vi vill åka och träffa några av hennes kompisar på nått ställe som dom brukar hänga på och ta en ”Flotte” Trots att vi är aptrötta vill vi såklart se vad det är för ställe.. vi hade ju trotsallt stannat i lule bara för att köpa mer öl ifall det blev fest på kvällen..
Vi får höra att det är ett kristet ställe precis innan vi går in och tänker att det är nog bäst att lämna ölen i bilen. Men en Flotte skulle vi allt prova!
Inne i lokalen sitter några tjejer som visar sig vara kusiner och barndomsvänner till Laila. Vi presenterar oss och slår oss ner.
Men hallå!!! Vad säger dom ?? Aaah! Dom pratar SAMISKA!
Sen va det dags för att beställa in en Flotte.
Vilket är följande:
Valfri läsk med två glasskulor i och strössel. Toppat med en liten glittrig snurra, ett kex och ett sugrör.
PAAAAARTYYYY!!!
Jag valde Coca Cola med Daimglass..och tuttifruttiströssel.
Jag är fortfarande osäker på vad jag tyckte om denna ”nationaldryck”...
Vi slurpade i oss våra flottar och beslutade sen att vi skulle åka hem: de flesta följde med hem till Laila och väl hemma hos henne satte vi oss i köket och pratade lite.
Plötsligt garvar alla efter att de hade pratat ett tag på samiska .. vi Ume Tjejer fattar ingenting, .. men vi får snart veta att som har bestämt sig för att visa en ”reklamfilm” som har gjorts för Övre Soppero 1975…
Trötta som vi är vill vi helst gå och lägga oss, men när vi inser att klockan bara är 21:00 så går vi me på att se filmsnutten.
Detta va vad vi fick se…
Måste erkänna att vi inte riktigt fattade det roliga med det hela… men vilket skulle visa senare under helgen vara grunden till många skratt.
Trötta och sega förflyttade vi oss till TVrummet, där vi kollade på Idol och Singing Bee …
Sen släpade vi oss upp till vårat rum för att göra oss i ordning för natten… sa god natt och somnade så fort huvet landade på kudden…
Fortsättning följer…
3 kommentarer:
Oftast när någon gjort något roligt sitter man hemma avundsjuk och tänker: Fan vad jag hade velat vara med.
Detta är inte ett sådant tillfälle...
Även om ni såklart hade jävligt skoj hela tiden!!!!!!
Men bilden på knappen från restaurangen är svår svår världsklass.
Dit ska jag åka nån gång!
Men, HALLÅÅÅ! Ni körde ju 'vilse' alldeles i NÄRHETEN av E4:an. Jag fattade på en gång hur ni kört bara av att läsa. =) Statoil i Gammelstan och köpcentrumet Storheden.
Nästa gång du åker till de obebodda(??) Luleåtrakterna kanske du kommer förbi på fika?
Skicka en kommentar