Var och tränade idag... Spinning ... oväntat .. inte.
Men det här passet va inte som alla andra.
Jag går in och tar min vanliga cykel.. bredvid mig sitter till synes en helt vanlig man. Han trixar och fixar å tillslut får han ta instruktören till hjälp. Passet börjar och man ser direkt att han inte är nån stjärna på att spinna. Han har på tok för lätt motstånd... ändå svettas han som en gris efter endast en halv minut in på uppvärmningslåten.
Den vänliga instruktören gör alla medvetna om att tekniken är viktig och att man ska undvika att hänga på armarna, och att man även ska ha mycket motstånd på .. detta verkar dock gå den vanliga mannen förbi.
Jag själv försöker att fokusera på min egna prestation. Detta är dock svårt då man befarar att den vanliga mannen ska få en hjärtinfarkt vilken minut som helst.
Under passet hörs flås och stön med jämna mellanrum och slutligen en lättnadens suck då passet äntligen är över.
Han överlevde.
Man blir ibland imponerad av folk ...
Men jag hoppas verkligen att mannen inte ska göra nått viktigt dom närmaste dagarna då han troligen kommer vara invalid.
God Jul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har alltid haft lätt motstånd. Speciellt i pingis, boule, krocket och minigolf. Eller TP, couronne och städer, djur och växter.
Att man flåsar och frustar tyder ju bara på att man njuter, och det kan jag säga Redaktörn, att det finns inte en kvinna norr om Bulgarien som klagat på min teknik...
Haha, jaa det är så roligt att se när personen framför en sitter och hoppar i sadeln när det går för fort med för lite motstånd. Gärna i kombination med på tok för låg sadel, trekkingshorts, smalt skärp, instoppad t-shirt och uppdragna america-sockor... Det är min verklighet varje torsdag!
Skicka en kommentar