tisdag 27 januari 2009

Stressig dag,,,

Vakade åt skogen för sent för mitt eget bästa i morse.
Närmare bestämt kl 07:50... och skulle vara på Uni 8:30... Hääärligt!
Precis när jag försöker att krångla på mig kläder halvt i sömnen ringer de från jobbet och frågar om jag kan jobba... Jag tänker snabbt (?!) och får för mig att jag hade hört att vi skulle sluta kl 11:00 idag.. Säger att jag gärna jobbar och att jag säkert kan komma ÄNNU tidigare, eftersom att jag går den kursen jag gör och att den oftast är ganska slapp.
Jobbet tackar för sig och säger att de ser fram emot att träffa mig! Vilket känns ömsesidigt eftersom jag inte har kunnat jobba på ett bra tag nu pga tunga kurser med ganska tätt schema.
Hur som helst så fixar jag på mig kläderna och springer ner på stan för att ta en buss...som vanligt är några inställda men jag har tur (?) och "min" buss kommer precis in på bussområdet. Dock visar det sig att det är 2145 som OCKSÅ har den som "sin" buss.. och det är sjukt trångt och folk är griniga till tusen.
Bussen är 5 minuter sen och folk kokar eftersom att de förmodligen (precis som jag ) börjar bli sena till jobb och skola. Som grädde på moset så bestämmer sig två feta biljettkontrollanter att göra sitt jobb på JUST den här bussen och börjar sakta men säkert kontrollera resenärernas biljetter. Irritationen hängde som en tung massa i luften som man lugnt hade kunnat ta en tugga av om man hade missat frukosten och var hungrig.
Efter en minst sagt mindre behaglig resa så behagar iaf folk att gå av efter vägen och likaså de mindre smarta kontrollanterna. Jag passar på att njuta av den DÅ två minuter långa sträckan som jag hade kvar att åka. MEN ... dessa två minuter skulle bli visa sig bli 7... då tantj***ln som kör behagar att KÖRA ÅT FEL HÅLL i rondellen och tvingas vända och fixa...
Vid den här tidpunkten hade det bara varit att ta en tugga till och plocka med sig en lunchlåda för NU var folk sjukt irriterade.. Detta gjorde det inte lättare för chaffören som höll på att gå upp i limmningarna av nervositet.
Hur som så lyckades hon och jag kunde springandes entra klassrummet endast några miuter sen.
Föreläsningen och genomgången den här morgonen skulle visa sig vara den trögaste och utdragna på hela den här kursen. Dvs inte precis vad jag behövde. Jag ville komma igång med uppgifterna så jag sen kunde plocka ihop och skynda vidare till jobbet.
10:30 ger jag upp och visar upp ett halvfärdigt alster... Kan väl inte riktigt påstå att läraren såg allt för impad ut men det orkade jag inte bry mig om ... utan lämnar lektionen och springer å köper en smörgås som jag äter påväg hem i bussen..
En äldre farbror stirrar argt på mig och upplyser mig om att man "icke får förtära" mat på lokalbussarna... Jag stirrar tillbaka och tar ytterligare en stor tugga av min kletiga macka.
Väl nere på stan (fem min senare) så var det bara att lägga benen på ryggen å springa järnet hem för att byta skepnad till förskolefröken.. på med överdragsbrallor varma skor och mössa o vantar.. then up up and away!
Superkrafterna lyste med sin frånvaro när jag sprang som en galning genom stan för att komma till mitt mål.... förskolan.
Med bultande hjärta och andan i halsen faller jag in på min avdelning. Andas tre gånger sen var det bara att gå in och heja på alla söta barn som jag inte har sett på nästan två månader.
Dagen fortlöper och det är skönt att känna att man ändå är väl inkörd på förskolans rutiner. Ytterligare ett plus var att även Lisa hade blivit inringd för att jobba, fast på en annan avdelning.
Efter att ha skickat hem alla barnen och stängt för dagen så var det bara att skynda hem igen. Jag var tvungen att försöka fixa färdmedel ut till byn som luktar bajs för att sen fira min kära lillasyster, som för övrigt inte är så liten längre.
17:00 är jag hemma och får veta att det går en Direktbuss 17:30... FINERS! Skynda och slå in ett paket och sen raggarduscha lite för att sen springa till bussen.
17:18 står jag på busshållplatsen och kommer på att jag hade glömt kameran hemma.. HELVETE! Med tolv minuter kvar tills bussen går bestämmer jag mig för att jag hinner att springa hem och hämta den. Sagt och gjort...
17:28 är jag på plats igen och hinner lagom med bussen.
Hos pappa får man lite middag och födelsedagsfika samt en lugn och trevlig pratstund.
Plötsligt avbryter pappa samtalet och frågar stilla...
Hörru Batterisyra... va ha du gjort me öga? Ha du ba sminka ett??
Jag undrar va han menar, men kommer i samma sekund på att en unge spottade mig i ögat på jobbet och som sedan direkt hjälpte mig att torka bort det .. och då även sminket... (upptäcker även att någon söt liten krabat hade använt min tröja som snorpapper men det försökte jag dölja så gott jag kunde) Jag förklarar händelsen och fortsätter sedan samtalet som var innan ... även om jag måste erkänna att jag kände mig sliten och dräggig där man satt med utgnuggat smink och snorig tröja.
Klockan gick fort och snart var det dax att ta bussen hem igen ... 20:11 kliver jag och syrran på bussen och en 50 minuters resa hade påbörjats.
För första gången på hela dagen var det lugnt och alldeles tyst runt omkring. Jag njuter några minuter och somnar sedan ganska snabbt... och sover sedan till och från hela vägen hem.
Väl hemma sätter jag mig och bara glor rätt fram i en timma... skönt som bara den ... Ögonen faller på en liten papperslapp och jag blir plötsligt riktigt stolt... det är lappen med rimmet till min systers present... jag insåg ganska snabbt att mitt försök till att bräcka alla hennes rim som hon skrev på familjens klappar till jul var dömt att misslyckas.. men tycker ändå att jag lyckades ganska bra...



Den är inte ny
och går inte att byta
hoppas ändå
den kommer till NYTA




Jag säger bara .. sjukt bra .. sjukt bra... nödrim .. Näääänää.. sällan...och NEJ jag har inte stavat fel... Hä blev som int rätt annars!

1 kommentar:

En helt vanlig man sa...

Vad otroligt mycket stressigare dagen verkar när man beskriver den utan radavstånd...