Dali,en mullvad och en go lillebror

Det är otroligt vad man lär sig på Universitetet.
Idag har jag haft redovisningar.

Först en otroligt dålig och svamlig redovisning om Salvador Dali...
Kan ju inte påstå att jag hade lagt ner själ och hjärta i det föredrag som skulle hålla på i fem minuter.
Jag menar .. vem fan bryr sig .. halva klassen sitter å sover, några viskar till varandra... och läraren nickar entusiastiskt och ställer frågor som jag försöker svara på.. och det går väl ärligt talat sådär.
Tur att man har sina goda vänner nere i hörnet som sitter och håller på att garva ihjäl sig och gör miner för att man ska tappa fokus.. Men eftersom att jag aldrig hade nått fokus i min lilla redovisning så var deras försök förgäves...

Därefter följde en lång väntan på följande redovisningar...
Nöten i lera och Musen i trolldeg... sen det bästa av allt .. min otroligt söta Mullvad...
Gjord av en PET-flaska (modell MER), lite färgat vatten och två trasiga plastgafflar...
Ingen jävel fattade att det va en Mullvad.. det sårade mitt hjärta djupt.
Jag kan sätta in en bild på mitt fina alster efter helgen.



Sen måste jag ju bara berätta om ett barndomsminne som kom upp idag när jag pratade med En helt vanlig man ...

Jag vet inte hur vi kom in på det men jag kom iaf att tänka på en gång när min kära lillebror var fly förbannad på sina två äldre syrror.
Gullungen var väl ungefär 7-8 år men med ett humör som var (och är..) svårt att jämföra med något annat än miljoner arga bin.

Jag och syster står och triggar honom till tusen för att sedan se honom explodera.
Lillebrors favorit uttryck på den tiden var (när han inte kunde komma på något annat att säga)
"MEN DUUU RÅÅÅÅÅ!!!!!?"

Detta tog han även till denna gång, plus ett nytt uttryck som gjorde så att hans utbrott inte riktigt fick den twist och reaktion som han hade förväntat sig ..

Högröd i ansiktet skriker han åt sina äldre syskon:

"MEEEEEEN DUUUU RÅÅÅÅ!!? DIN MORSA!!! "

Efter den här kommentaren så förväntade han sig nog två riktigt arga och förbannade systrar.. istället möts han av två systrar som vrider sig i skratt.

Lillebror står plötsligt stum och förvånad och undrar vad han just hade sagt och vad som helt plötsligt var så fruktansvärt roligt...

Mellan det hysteriska skrattet frågar jag honom om han förstår vad han just hade sagt ...

Han står fortfarande och ser ut som ett frågetecken visserligen ett argt frågetecken men ändå ..

Jag berättar att det kasnke inte är så smart att använda just det uttrycket till sina syskon...

Kan ju inte direkt påstå att mitt lilla inflikande gjorde honom lugnare ....snarare mycket mycket värre... och slutade med att han stampade med arga steg uppför trappen och avslutade det hela med att slänga igen dörren så att fönsterrutorna skallrade.



Kan väl tillägga att det kanske inte var mer än rätt att han var arg på sina syskon, då vi inte alltid har varit så snälla mot honom heller...

Som den gången vi satt barnvakt till honom i våran stuga.
Det var dan innan julafton och vi hade gjort det mysigt inne i vårat rum med dunkelt ljus och mycket kuddar och täcken.
Tanken av mig och syrran var att skapa den ultimata stämningen för godnattsagor som vi senare skulle berätta för våran 5 åriga lillebror.

Det visade sig dock att dessa godnattsagor skulle utvecklas till spökhistorier, spökhistorier förstärkta med ljudeffekter.
Samtidigt som jag berättade sagan så knackade syrran i väggen när inte lillebror såg... och när lillebror tittar upp med skräckslagen min på oss å frågade vad det var som lät, så sa vi att vi inte hade hört något...

Detta pågick säkert 20 minuter tills lillebror inte kan hålla sig längre utan brister ut i gråt och hulkar fram:

"HÖÖÖR NI INTE!!?? Hör ni inte att LUSTIGAVARAN knackar på dörren och tänker komma och äta upp oss??? Jaaaag vill till maaaammaaaaa!"

Självklart klarar inte jag och syrran av att hålla oss för skratt ... För vem fan är Lustigavaran??
Men den här gången hade vi inte hjärta att trigga honom något mer, då vi inte kunde tycka annat än att ungen va sjukt gullig...

Straffet fick vi ändå ... Det tog lååång tid att få ungen att sova den kvällen...och det tog lång tid innan Lustigavaran lämnade min brors drömmar.

Idag är Lustigavaran lika känd som julbocken i Gävle i våran familj och till och med lillebror drar på smilbanden när man frågar om Lustigavaran har varit och hälsat på...

Hej, tomtegubbar, slå i glasen,
och låt oss lustiga vara(n)!

Hej, tomtegubbar, slå i glasen,
och låt oss lustiga vara(n)!

En liten tid vi leva här
med mycken möda och stort besvär.

Hej, tomtegubbar, slå i glasen
och låt oss lustiga vara(n)!