Mardrömmar vs. Vattenläckage

Då var det dags igen ... Mina mardrömmar är tillbaka..
Det var längesen jag hade dom nu... säkert ett halvår sen.
I drömmarna blir jag jämt skjuten...ibland flera gånger under en och samma natt... oftast av män utan ansikte...

Jag känner jämt hur kulorna träffar mig och stunden då man förväntas att dö... men jag dör aldrig, utan jag har blivit så van drömmarna att jag vet att jag inte dör på riktigt. Så dom drömmarna har slutat skrämma mig. Men känslan i kroppen undertiden, och när man har vaknat är väldigt obehaglig.

Det nya i mina drömmar är att jag kommer ihåg så otroligt många detaljer.
Jag kommer ihåg färger på kläder och konversationer som jag har med alla de olika människorna som har fått äran att finnas med i mina drömmar.

Oftast är det barn inblandade. Kanske inte så konstigt eftersom att större delen av min vakna tid har med barn att göra. Men på något vis så har inte barnen den rollen i mina drömmar. Dvs det har inte med mina studier att göra, inte heller mitt jobb.. Utan mer att de far illa på något vis och det är JAG som ska ta hand om dom.

Som i natt... jag sitter på bussen och det är ovanligt stökigt och mycket folk. Jag sitter bredvid en gammal dam som jag utbyter några ord med under resan.
När bussen stannar på hållplatsen utanför sjukhuset kommer ett barn i 2-3 årsåldern och kryper upp i mitt knä.
Jag frågar barnet lite förvånat men med vänlig röst "Ska du sitta här hos mig?"
Hon tittar på mig och svarar "Ja..." sätter sig till rätta och sitter där som om det va den självklaraste saken i världen.
Självklart börjar jag titta mig omkring i bussen för att se om hennes mamma eller pappa sitter i närheten. Men jag ser ingen som kan tänkas rå om den lilla flickan.
Jag frågar om hon är alldeles ensam på bussen, och hon svara bara "Ja, jag tror det"
Efter ett tag ser jag en flicka längre bak i bussen som har ungefär likadana kläder som flickan i mitt knä... Jag antar att det är ett äldre syskon och frågar därför barnet som sitter ihopkurat hos mig om det stämmer. Hon svarar inte...
I nästa ögonblick är barnet borta och jag sitter åter igen och samtalar med den äldre kvinnan.

Detta lämnar en stark oro i min kropp eftersom jag inte får veta hur det gick med den lilla flickan.
På nått konstigt vis så VET jag vem det här barnet är ... men drömmen ger mig aldrig tillräckligt med information, utan att det är meningen att jag ska undra och fundera på vem det kan tänkas vara.
Det har ibland hänt att jag till och med har frågat barnen i själva drömmen om vilka dom är och vad de heter, men att de då har vägrat att tala om och säger bara "Det får vi inte tala om" ...
Det skapar en frustration och olustkänsla i mig...

Jag kan väl inte säga att drömmen med den lilla flickan på bussen var så hemsk och den påverkade mig inte så mycket heller.
Men det som jag drömde sen får mig att rysa. Även här är ett barn inblandat.
Dock har jag bestämt mig för att inte skriva om vad som hände av flera olika anledningar.
Kan bara säga att jag kommer att ha svårt för att äta inbakad oxfilé i framtiden...

Hur som helst så vaknar jag så långt ifrån utvilad man kan tänka sig... med tankar som snurrar hel vilt i mitt trötta huvud.. Jag antar att det tar på krafterna att bli skjuten fem gånger på en natt...

Jag ringer en god vän för att ventilera dessa tankar och berätta mina drömmar för att lättare kunna släppa dom...
Jag är otroligt tacksam över att denna vän lyssnade, för jag vet att h*n fattar vad jag menar och tar det på allvar... även om man kan skratta åt eländet.
Jag är även glad att h*n inte är psykdoktor för då hade jag nog varit inlaggd för längdesen....
H*n med iofs...

Samtalet avrundas och jag går för att spola i lite vatten i vattenkokaren... det är bara det att det kommer inget vatten ....

MEN JABBA!!!!

Försöker komma ihåg om jag har fått nått anslag om att vattnet skulle vara avstängt idag .. men jag kan inte påminna mig om det.
Jag slarvar på mig lite kläder och springer ner och ser om det sitter någon lapp nere vid porten .. men icke...

VA FAAAAAN!

Jag HATAR när det är nått fel.. för jag är inte den som ringer och river upp himmel och jord hos någon stackars vaktmästare och kräver att problemet ska va fixat på stubinen... eller allra helst redan .. igår.
Jag är mer den som argar upp mig hemma och sitter och spottar och svär för att ingen annan fixar och tar tag i problemet.
Och SEN när jag inte pallar mer, så ringer jag och är skitförbannad.. oftast helt i onödan för då har problemet blivit fixat undertiden som jag spottade och svor.
Sen får jag be om ursäkt och skämmas för att jag har betett mig som en idiot.

Den här gången bestämmer jag mig iallafall för att forska lite på egen hand genom att gå in på bostadsföreningens hemsida och se om det står något där.. men nej.
Jag kollar på kommunens hemsida... nepp .. inget svar på varför det inte finns vatten i MIN kran.
Går sedan in på dagstidningens sida.. och TADA!!!!

VATTENLÄCKA I CENTRALA UMEÅ!

Och som grädde på moset så visar det sig att det BARA är MIN gata som har blivit utan vatten ..

Fy fan...

Jag som är ledig idag (viket visserligen är tur eftersom jag inte kan duscha) och tänkte tvätta och diska undan här hemma idag.

Ni som känner mig vet att jag fullständigt HATAR att diska... men jag kan lova er att jag har aldrig i mitt liv varit så sugen på att diska som denna dag...