Vissa dagar är helt enkelt inte bra...

När jag vaknade i morse mådde jag verkligen pyton. Svettades som en gris samtidigt som jag höll på att frysa ihjäl. Huvudet kändes som en fullproppad kalkon på Thanksgiving och bankade på av bara helvete.
Försökte ignorera alltihopa för att kunna pallra mig iväg till det obligatoriska seminariet och första träffen med våran handledare.
Det var sjukt nära att jag stannade hemma. Men insåg att det bara skulle bli värre för mig om jag gjorde det.

Det första jag gjorde när jag kom till Uni var att springa på Umeskåningen, och efter ett snabbt och upplyftande samtal gick jag vidare med mitt illamående och mina glansiga feberögon till seminariet.
Köpte med mig en Pepsi efter råd av En helt vanlig man, och jag är glad att jag gjorde det då det nog blev min räddning de kommande timmanra. Att den kostade 20:- hade vanligtvis gjort mig förbannad, men idag orkade jag inte bry mig ... Vilket är en indikation att jag verkligen var sjuk.

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av vårat möte angående Examensarbetet. Jag höll en låg profil och sa inte så mycket. Måste ju erkänna att jag inte längre har kvar mitt lugn som jag hade innan, men förhoppningsvis så klarnar det hela allt eftersom tiden går.

När de mest utdragna två timmarna var över, stapplade jag hemmåt. Tror jag aldrig har längtat efter min säng och varma kläder ...

När jag sitter på bussen får jag ett sms av min kusin. Hon hade tydligen varit förbi mig och lämnat en påse... Påse??
Nyfiken släpade jag mig hem.
Utanför dörren står en Ica papppåse...
Jag går in och tittar vad det är... Och jag säger bara ... Hon är banne mig för go! Först trodde jag inte att det va till mig utan att hon bara hade lämnat den här medans hon gick på stan, för att sen komma å hämta den.

Påsen innehöll nämligen följande:

• En baguette
• En muffins som såg HUUUR god ut som helst
• En Oriental curry soppa från Kelda
• En drickyoghurt
• Vicks honungshalstabletter
• En påse med lite lösgodis
• En kartong med tepåsar
• En GLAZE tidning
• Och slutligen filmen "10 orsasker att hata dig"

Snacka om att jag blev glad. Det är banne mig det gulligaste på mykcet mycket länge. Allra helst när jag och E inte träffas så mycket.
Så tack så jättemycket E... du anar inte hur mycket det förgyllde min annars så pissiga dag. En pissig dag som skulle visa sig bli ännu jävligare.

Jag ringer mamma och berättar att jag mår som utskitet potatismos.
Vi pratar lite om ditten å datten , sen berättar hon en sak som får mitt hjärta att stanna... Det ironiska i det hela är att jag börjar bli van.
Men ändå blir man ledsen och orolig och vill att det inte ska vara så som hon säger.

Jag vet inte vad som gör mig ledsen längre, om det är själva förändringen eller om det bara är att jag känner mig orolig för att någon ska må dåligt.
Självklart är det även jobbigt eftersom det ändå är en trygghet som kanske försvinner.
Hur som så suger det och gör mig ledsen.
Blir även orolig för att man inte ska orka att hålla lika bra fokus på skolan... Som för tillfället är himla viktigt.
Men mest av allt är man rädd att dom man älskar massor ska må dåligt. Jag hoppas verkligen att det kommer lösa sig till det bästa...

Nu ska jag krypa ner å försöka få lite värme i kroppen... och försöka samla tankarna lite.