Jag och Kapten Snorfinger

Japp det är sant, jag fick träffa honom idag! Är det inte coolt så säg?

Ungar är för härliga.

Batterisyra kommer lagom till lunchen på den nya arbetsplatsen. Sätter sig ner och presenterar sig.

-Hej jag heter Batterisyra och ska vara er fröken idag. Vad heter ni?

(Barnen presenterar sig i tur och ordning och när det är "Kalles" tur sätter han en hand för ena ögat och sitter bara tyst)

B- Vad heter du då?

Pojken fortsätter sitta tyst men hans leende har bytts ut och istället får jag onda ögat.

B- Har du gjort illa ögat?

K- NÄ! Jag är Kapten Snorfinger!

B- Jasså du är en sjörövare?

K- JAG ÄR KAPTEN SNORFINGER!

B- Ja men NU ser jag ... klart att du är det ...

(Ett av de andra barnen tycker han är larvig som inte säger sitt riktiga namn så de berättar att han heter egentligen Kalle)

Vi fortsätter äta och Kalle tar bort handen för ögat för att lättare kunna använda besticken.

B- MEN OJ! Nu kom det visst en ny pojke och satte sig på Kapten Snorfingers plats.... är det Kalle kanske?

Kalle släpper snabbt sina bestick och sätter återigen handen för ögat

K- NEJ!!!! JAG ÄR KAPTEN SNORFINGER!!!!!!!

B- Ok ok ... Vill Kapten Snorfinger vara snäll å peta i sig lite mat?

Kalle skiner upp och ser nöjd ut över att han har lyckats övertyga mig om att han verkligen är Kapten Snorfinger.


Efter maten på läsvilan kommer Kalle fram med en bok...

K- Kan vi inte läsa den här?

Med handen för ögat räcker han fram en bok.... Sjörövar-Rakel och Kapten Snorfinger!

**************************

För övrigt har jag kommit på en annan sak som börjar bevisa att man e gammal... Man tycker att det är för högt ljud på biograferna... å att man säger biograferna i stället för på "Bion" Fan också... som sagt Det här bådar inte gott!