Tisdag

Den här tisdagsmorgonen var inte nådig!

Klockan ringer kl 05.30 detta för att jag ska ha chans att snooza en timme. Japp det är sanningen Im The Queen of Snooze! En timme blev till en och en halv, och PANG så va jag toksen! Nu skulle det hinnas med att dra sig ur sängen ... släpa sig till duschen... duscha (somnade nästan stående) och sen försöka bli hyfsad torr innan man satte på sig kläder och skyndade sig ner till cykeln.

Väl nere vid cykeln så inser jag ganska snart att låset har frusit. Svär lite tyst för mig själv och gör mitt bästa för att tina upp skiten. Fem minuter senare behagar låshelvetet öppna sig.
Slänger mig upp på cykeln och gör upptäckten att det är näst intill obefintligt med luft i båda däcken.. trots att jag pumpade dom igår.VA I HELVETE. Bestämmer mig för att skita i att pumpa igen och hoppas på det bästa och att däcken ska hålla hela vägen till jobbet.

Cyklar iväg och ska sätta på mig handskarna i farten .. Det är snorhalt .. och mina händer är blöta. VA NU!? Fingrarna ha fastnat på bromshandtagen precis som när man slickade på en järnstolpe när man var barn. Lyckligtvis lossnade dom utan hett vatten..

Cyklar vidare minst sagt stressad. Vilken tur att det är ganska långt till min arbetsplats den här veckan.. (ironi) det gör det hela lite mer spännande.

I samma stund som jag tycker mig cyklat in lite tid så LÅSER sig bakhjulet! TOPPEN Bromsen har fastnat och hjulet går inte att rubba... I det här skedet är jag i upplösningstillstånd men samlar kraft och lugn och går av och försöker med handkraft bända loss det hela... lyckades tillslut göra den fri från hjulet och kan då fortsätta mot jobbet.

När det äntligen blir en backe ser jag min chans till att få upp lite fart för att både spara på krafterna till mina värkande ben efter veckans träning samt att ta mig upp för de återstående backarna. TADA!!! Bakhjulet låser sig igen. MEN SATAN!!! Hoppar av cykeln... siktar å sparkar en hård spark mot den satans bromsen! Efter tredje sparken lossnar den. Jag känner mig glad att det gick så hyfsat lätt ändå då jag ändå nästan va beredd på att slänga cykeljäveln åt helvete, då går en dam förbi mig och säger med översittarröst "Lilla vän ... tror du verkligen att det blir bättre för att du sparkar på cykeln? Det är ju inte konstigt att din cykel går sönder!"
Jag kollar på henne... Säger "Jasså det tror du?" .. och känner hur jag egentligen vill hoppa på och slita fanstyget i stycken...

Sätter mig på cykeln... cyklar några meter ... RASSEL! Toppen... växlarna for åt helvete... Damen ska vara glad att hon knep käft den här gången... Nu gick det endast att cykla på lägsta växeln... skitbra i uppförsbackarna... men på platten stod man still... Jättebra verkligen när man är sen och egentligen hade behövt cykla som en galning.

Efter att ha sprungit med cykeln sista 500 meterna kom jag innanför dörren fem minuter innan utsatt tid... svettig å härlig för att ta mig an en heldag med goa barn. Bättre start på dagen kan man inte få...
... ELLER?