Kill me now

Efter en helkväll ute så känns det idag som om jag ska avlida.
Och jag kan inte fatta varför.. eller joo men .. jag drack inte mycket igår.. så jag tror febern har gjort sitt till.
Förfestade med Emilias polare skoj skoj! En vinare och nån Minttu shot senare så begav det sig ner mot stan. Vi kom in gratis å det kan man ju inte klaga på . Jag tänkte att det nog skulle bli den billigaste utekvällen på länge eftersom jag redan innan hade bestämt mig för att inte köpa nå sprit ute. Sekunden efter denna tanke känner jag att jaghar tappat min mobil .. MEN SATAN!
"Aja... det är som det är ... skit samma" Att jag ens tänkte så antar jag att jag var lite överförfriskad. Hur som .. vi går in .. och ett tag senare riknger det till Lisa. "Mäh!VAFAN .. DU ringer till mig? Du står ju här?!" Det visade sig att det var taxichaffisen som ringde och sa att han hade hittat min mobil .. och att han kunde köra förbi med den när han kom ner på stan nästa gång. Härligt!
Eftersom detta tog en jävla tid innan han hörde av sig så hann vi ringa ALLA taxibolag i Umeå .. plus en stackars privatperson som jag säkert pratade med i tio min med utan att fatta att hon sa att hon inte jobbade på taxi... pinsamt... (Tack Lisa ;) )
Att jag inte ringde MIN EGEN telefon fattar jag fortfarande inte! Men men .. ytterligare ett bevis på att man inte är så jävla smart med alkohol i kroppen.
Tillslut fick jag iaf min mobil och allt var frid och fröjd igen. Vi röjde den lilla tid som var kvar tills det va dax att gå hem.
På hemvägen bestämmer jag mig för att gå å köpa med mig en pizza ... går in på pizzahaket bredvid mig och pratsam som man är så lyckades jag få en jävligt billig pizza och en gratis dricka .. Helt klart värt!
Väl hemma igen ser jag att Dexter har halvt rivit ner min hissgardin som jag har som avskiljare mellan skrivbordet och sängen. Självklart bestämmer jag mig för att fixa det direkt, ställer undan pizzan på skrivbordet... drickan... ställer mig på sängen.... sträcker mig efter gardin stången...har svårt att nå upp... känner att jag tappar balansen ... och hinner bara tänka HELVETESJÄVLAR det här kommer att göra ont.
BRAAAAAK! Där ligger jag nu på golvet... Med en trasig hissgardin ...böjd gardinstång ... och halvt ihjälslagen...
Svär .. rullar ihop skiten å slänger in gardinen i garderoben... Käkar pizzan å går å lägger mig.
När jag vaknar känner jag mig invalid. Bakis och febrig och blåslagen från topp till tå.
Ett stort blåmärke som sträcker sig från bröstmuskeln hela vägen upp på axeln. Ett till stort å jääävligt ömt ett på hela skuldran. Sen två bautablåmärken på smalbenet .. och ytterligare ett på magen.
Att jag inte dog var ett under.
Nu orkar jag inte skriva mer eftersom händerna bara skakar... och jag svettas och fryser om vartannat.
Ska lägga mig å vänta på att drömprinsen (som inte finns börjar jag misstänka) ska komma med mat och en dricka till mig.